Det tog flera år för Ingrid och Michael att bestämma sig. Sedan lämnade de villan med havsutsikt för en lägenhet fyra våningar över marken.
Det doftar nylagad kålpudding när Ingrid Eriksson och sambon Michael Brodén visar sitt nya hem. Katten Smilla som också möter upp i hallen har fått byta liv – från ute- till hundra procent innekatt.
– Det har gått förvånansvärt bra, säger Ingrid. Men hon är 16 år och börjar bli lite trött och dessutom fick hon konkurrens om reviret på förra stället av en ung katt. Vi tror att hon är ganska nöjd med förändringen.
Nöjda och lättade är också Ingrid och Michael. Från det egenbyggda huset på 160 kvadrat i lantligt läge utanför Åkersberga till nybyggd bostadsrätt i småstaden Norrtälje – ett sjumilakliv som fallit väl ut.
Det har hunnit gå nästan två år sedan inflyttningen i ett av de höga husen på Skutgatan invid strandpromenaden längs kanalen. Från vardagsrum och balkong en fri sikt över viken.
– Det tog mycket lång tid att bestämma oss för att våga själva förändringen och sedan ytterligare ett par år att hitta rätt plats att flytta till, säger Ingrid.
Men när det rätta tillfället och objektet dök upp gick det undan. Ingrid och Michael köpte lägenheten innan huset var färdigbyggt.
Ni trivdes bra i Åkersberga. Ändå ville ni flytta?
– Ja, det var en fin tomt, högt belägen och med havsutsikt. Vi hade fixat mycket med växter. Men det var också en sluttningstomt och det började bli lite jobbigt med odlingarna. Till det hade vi en sommarstuga som också skulle ha sitt.
Allt oftare inställde sig frågan hur länge de skulle orka.
– Det började ta emot när jag på riktigt tänkte mig in i hur det skulle kännas tio år framåt. Det stod alltmer klart för oss att vi inte skulle orka med.
Varför blev det just Norrtälje?
– Vi tittade något år på olika lägenheter i Uddevalla och i min hemstad Borås, även i Kalmar och Västervik. Till slut blev det i närheten av Stockholm för att vi har våra barn här omkring. Sen ligger vårt fritidshus bara någon mil från Norrtälje, säger Michael.
– Jättebra kommunikationer till Stockholm och nära till både natur och stadens service betydde mycket, säger Ingrid.
Foto: Tomas Södergren
Efter långa arbetsliv med välbetalda jobb och värdeökning på tidigare boenden var Ingrid och Michael priviligierade, det medger de utan omsvep.
– Vi har haft friheten att kunnat köpa ett boende vi verkligen vill ha och som gör att vi bättre kan möta de där förändringar som vi vet kommer med åldern, säger Ingrid.
Ingrid och Michael är tacksamma för att de är två om ekonomin. Månadsavgiften är 10 000 kronor för lägenheten på 108 kvadrat och garageplats. Själva lägenheten slukade 5,5 miljoner.
Men att flytta handlar inte bara om att klara ekonomin. Det är ofta många ”existentiella trösklar” att ta sig över.
– Det gäller att lära känna sina nya grannar och sånt tar tid. Kanske är det därför många avstår från att flytta alls även om de har ekonomi för det. Man vet vad man har men inte vad man får, funderar Michael.
En flytt från hus till lägenhet innebär också att man får underordna sig.
– Jämfört med att bo i ett hus där man kan fatta sina beslut själv är det stor skillnad. Man kan inte längre bara göra som man vill, det finns ju regler att följa när man bor i ett lägenhetshus.
En annan broms är vår mänskliga tendens att förtränga att vi blir äldre, kanske sjuka och troligen en dag beroende av vård och omsorg.
– Det är lätt att gå på i ullstrumporna i tron att man kommer att vara pigg hela livet, säger Ingrid. Men inte lika lätt att se att en flytt kan vara bästa sättet att förebygga hälsoproblem.
Hur kommer ert nya boende att påverka er, tror ni?
– Jag är faktiskt mer aktiv här än när vi bodde i Åkersberga. Jag tränar mer nu tack vare gymmet vi har i huset. Sen hinner vi gå ut och gå nästan varje dag. Runt Kärleksudden här utanför ger nästan 10 000 steg, säger Ingrid och pekar ut genom vardagsrumsfönstret.
Michael håller med. Han är dessutom en ”bastumänniska”, säger Ingrid. Var och varannan dag blir det ett pass i gymmet – och därefter bastu.
En fördel med nya boendet är närheten till grannar.
Det ligger tre lägenheter på varje plan i femvåningshuset. Föreningen omfattar tre hus med sammanlagt 93 lägenheter.
Ett gemensamt orangeri har förutom gym och bastu också plats för växtodlingar och darthörna som lockar boende att träffas. Michael, erfaren yrkessnickare, har hjälpt till att inreda ett fixarrum med arbetsbänk. Den inglasade gården har rymliga ytor för bord och stolar. Alldeles utanför ligger en boulebana.
Den sociala infrastrukturen växer till. Ingrid har startat en sygrupp på torsdagar. På tisdagar äter de som vill middag tillsammans. Och så vidare.
Ingrid är född 1954, Michael 1956. Varken lastgamla eller purunga.
– Förutom det där med att orka med två trädgårdar var ett skäl att flytta en insikt om att vi en dag blir riktigt gamla och kanske sjuka, säger Ingrid. Då vill man inte bo för avskilt.
Ingrid fick erfara det kloka i tanken, fast tidigare än hon trott. I höstas, ett drygt år efter flytten, drabbades hon av blodcancer som dock framgångsrikt har kämpats ned med cellgifter.
– Nu ser alla värden bra ut igen och jag får snart tillbaka mitt hår. Även om jag varit förvånansvärt pigg under behandlingen hade jag knappast orkat påbörja en flytt om sjukdomen hade kommit när vi ännu bodde kvar. Desto bättre nu att det är 500 meter till kontroller och annat på Norrtälje sjukhus.
– Flytta bör man när man ännu orkar – och samtidigt kan man ta hand om döstädningen så att den är gjord!
Men saknaden, då? Ingrid hade själv ritat och bestämt allt till huset i Åkersberga som byggdes nytt i början av 2000-talet. Michael flyttade in 2007. Aldrig har Ingrid bott så länge på samma ställe.
– För mig blev det 20 år i huset, säger Ingrid. Jag har trivts väldigt bra men längtar lustigt nog inte tillbaka. Det är ett gott betyg till vår nya bostad.
Michael håller med, det blev rätt steg i rätt tid. Men tveksam var han. Och visst saknar han ibland det förra stället.
– Friheten att gå ut på en tomt. Att öppna dörren och så är man ute direkt, visst saknar jag det. Men vi har tur som har stugan som är vinterbonad. Jag åker dit när jag vill komma ut lite.
