När vi kommer till Lyderitz ser vi att bilen rullat 40000 km sedan starten i Malmö. Det motsvarar ett helt varv runt jorden.
Bismarck ville inte ha en koloni i Afrika men Lyderitz lyckades få tyska trupper sända till Namibia. Tyskland bildade Tyska Sydvästafrika som tillhörde Tyskland mellan 1894 till 1914.
Lyderitz är en kolonial pärla. Staden byggdes upp under diamantrushen på slutet av 1800- och början av 1900-talet. Tyskarnas grymhet visade inga gränser. Ett folkmord genomfördes effektivt av von Trothas Schutztruppe. De utrotade mer än 50% av Namaqua och Herero folkgrupperna, bland annat genom att förgifta deras vatten. Som kuriosa hittar vi en gata i Lyderitz som fortfarande är uppkallad efter H Göring.
Atlantvindarna är inte nådiga. Vinden är piskande hård varje dag året om. Samtidigt skiner solen också året om. Pingviner, flamingos och sälar finns det gott om ute på halvön där Bartolomeo Diaz, den portugisiska sjöfararen landade 1484. Lyderitz med sin halvö är vacker, men allt är kargt, kargt. Finns det ett “the end of the world”, så är det här.
År 1910 byggde Hans Goerke ett magnifikt hus till sin tyska fästmö. Vad hette huset? Haus Goerke förstås. Allt material och alla möbler, precis allt, togs från Tyskland för att hans tyska fästmö skulle trivas. Men planerna gick inte i lås. Hans fästmö stod bara ut med de tuffa sydvästliga vindarna och ödsligheten i två år innan hon och Hans Goerke lämnade och åkte tillbaka till Tyskland. Huset med sin koloniala inredning stod länge tomt men är nu museum.
