Vi åker norrut. Khartoum är stort. Det tar en timme att komma ut ur staden. Därefter är det en vacker väg, mycket vacker. Landskapet blir alltmer likt öken för att på slutet övergå till ren sandöken. Vi ser många kameler och förstås de åsnedragna vattencisternerna.
Vi konstaterar snabbt att människorna är mycket vänliga. Det är svårt att kommunicera, nästan ingen kan engelska, men vänligheten har inga gränser. När vi frågar något längs vägen hämtar man snabbt någon som kan lite engelska om man själv inte kan.
I närheten av Karima finns Jebel Barkal, El Kurru och Nuri. Alla arkeologiska platser med tretusen år på nacken. Kushiterna från Nubien som till och från styrde över Egypten fanns här. Vi besöker heliga platser, gravar och ser många pyramider. Här finns inga turister, absolut inga. Det känns väldigt priviligerat att få ha allt för sig själv. Sudan har fler pyramider än självaste Egypten. Inga Keops-pyramider precis men likafullt imponerande när man på långt avstånd ser dess profiler sticka upp långt ut i öknen. Men som sagt inte samma höjd och perfektionism som i Egypten.
