God idé går före vinst – äldreboendet drivs av stiftelse

Offentligt eller privat? Medan den politiska debatten glöder gör sig en tredje aktör redo i kulisserna: Det idéburna äldreboendet tänker kliva fram i rampljuset och visa vad man kan – »för de äldres skull«. Följ med till Bromma.

Längst ut på Brommalandet, vid spårvagnens slutstation i Nockeby, ligger äldreboendet med det långa namnet –Sällskapet Vänner till Pauvres Honteux.
Ursprunget bottnade i fattiga änkors utsatthet, och behov av ett meningsfullt och tryggt boende. Anorna är imponerande – SVPH, som man också kallar sig, såg dagens ljus för 150 år sedan.
Då, på 1860-talet, kunde stiftaren Charlotte von Schwerin med ett insamlat kapital öppna en första, liten bostad. Idag omfattar SVPH tre anläggningar med 600 lägenheter: En-, två- och trerumslägenheter att hyra – idag också för män och par. Dessutom finns ett vård- och omsorgsboende.
Där spårvagnen har sin slutstation tar utsikten vid. Från sjätte våningen i huset med namnet Nockebyhem sträcker sig Maud Iwarssons vy från intilliggande S:ta Birgittas kyrka på bergskanten ovan Mälaren, över Drottningholmsbron ut till slottet och Mälaröarnas vidsträckta vandringsstråk. Här i lägenheten i trygghetsboendet vilar hon ett par timmar efter förmiddagens simtur, för att i lugn och ro förbereda sig för middagen i matsalen. Varje dag har hon sällskap.
– Efter 22 år i huset har jag lärt känna många, och flera av dem är mina vänner, säger Maud Iwarsson, som passerat den kronologiska åldern 90, men som före-faller kärnfrisk.
– Jag tror det är lättare att behålla hälsan här eftersom det finns så mycket att ta sig för. Biljarden är särskilt rolig och konstklubben med föreläsningarna är mycket inspirerande, berättar Maud Iwarsson. Men bridgen är viktigast!
Maud Iwarssons lägenhet är på 38 kvadratmeter, med sovalkov, kökspentry, badrum, liten hall, klädkammare och balkong. Strykrum finns på varje våningsplan, och i källaren ett förråd.
– Det är alldeles lagom, säger Maud Iwarsson. Här har jag mitt eget privata och när jag vill göra saker och umgås med andra finns alla möjligheter ute i huset.

Gemensamma aktiviteter och intressen
I Nockebyhem finns mer än 500 kvadratmeter för gemensamma aktiviteter och intressen – från redskapsträning, gymnastik och bibiliotek till vävstuga, vinkällare och en mindre festlokal.
Det har varit 22 år mycket bra år, fortsätter Maud Iwarsson som flyttade hit från villan i Bromma när maken gick bort. Hon motiverar sitt höga betyg med vad som tycks vara husets egen värdegrund, SVPH-andan.
– Det är svårt att sätta fingret exakt på vad det är men det handlar om trygghet och omtanke, och så glädjen jag känner, säger Maud Iwarsson och räknar i en och samma mening upp de ledord som bygger SVPH-stiftelsens kärnvärden.
Från Maud Iwarssons vardagsrumsfönster kan blicken vandra vidare norrut, över Drottningholmsvägen och upp mot SVPHs andra stora fastighet, Nockebyhus, och det intilliggande vård- och omsorgsboendet Nockebyhöjden, med 80 vårdplatser.
– När den dagen kommer då jag behöver vård och omsorg så att jag inte längre kan bo kvar här, ja då vill jag absolut flytta dit, säger Muad Iwarsson bestämt.
Det är ingen omöjlighet. Ett vanligt biståndsbeslut från kommunen behövs, men Maud Iwarssons önskan kommer SVPH att ta hänsyn till.

Fastigheter i enhetlig stil
För att steget från trygghetsboendet i lägenhetshusen till det särskilda vård- och omsorgsboendet ska bli mindre långt och svårt att ta har SVPH valt att inreda alla sina tre fastigheter i Nockeby i en enhetlig stil.
En rundtur genom huset, från Maud Iwarssons lägenhet via gemensamhets-utrymmen och ner till matsalen, uppvisar färgskalor och Fanny och Alexander-lika möblemang. Syftet är att skapa en SVPH-atmosfär. De mentala trösklarna mellan boendetyperna slipas ned med den särskilda hemkänslan.
Man ska känna sig hemma, berättar verksamhetschefen Eva Österström, när vi slår oss ned med en kopp kaffe vid ett av matsalsborden.
– Vi har nu börjat med dagvård för hyresgästerna på Nockebyhöjdens vård- och omsorgsboende. Samtidigt har vi ett demensteam som arbetar också i det friska boendet med att stödja boende som börjar få behov av hjälp eller kanske diagnos.
– Om man sedan efter något halvår behöver flytta så märker vi att steget blir så mycket lättare att ta, säger Eva Österström.
Vad mer ligger i SVPH-traditionen?
– En respekt för de äldres egen vilja men också insikten om betydelsen av de boendes eget engagemang. Det möjliggör vi med lokaler och praktiskt stöd, men det är de äldre själva som hittar på och driver alla aktiviteter som finns här i huset. Det stärker det friska hos de boende.
SVPHs verkställande direktör Kjell Jönsson kliver in i matsalen. Han hälsar på några ur kökspersonalen, och tar sig god tid att byta några ord.
Vilka vill då SVPH ha som boende i dag, och vilka har en chans att få en lägenhet?
– Mycket tid har förflutit och samhället har förändrats enormt. Vi brottas kanske med en fördom att det skulle vara väl-beställda damer som bor här. Men det är i så fall alldeles fel, säger Kjell Jönsson.
Hyrorna i de tre bostadshusen pendlar mellan 10 200 kronor för Maud Iwarssons lägenhet till 13 700 för en tvårumslägenhet med kök, badrum och balkong – då ingår till exempel middag och el.
– Tvärtom innebär våra stadgar översatta till dagens förhållanden att om två söker samma lägenhet prioriterar vi den som har det sämre ekonomiska läget, alltså den mest behövande, säger Kjell Jönsson.
Han för in ett bytt begrepp, SVPH-garantin.
– Den öppnar för att ingen ska stängas ute av ekonomiska skäl. Kommer en hyresgäst på obestånd fyller SVPH ut med det som fattas. Ingen tvingas här-ifrån även om pension och bostadstillägg inte skulle räcka.
Mellan 10 och 15 procent av hyresgästerna har fördel av garantin, säger Kjell Jönsson. Kostnaden för garantin uppgår till flera miljoner varje år.
Men det ska inte betraktas som en kostnad. Snarare som en del av idén, oundgänglig för SVPH-andan.
– Vårt uppdrag är att förverkliga idén, inte att gå med vinst. Målet, eller snarare kravet, är att det faktiskt ska stå noll på sista raden i bokslutet.

Har råd med något högre personaltäthet
Effekten för de boende blir också att avgifter kan hållas lägre än annars för olika tilläggstjänster som exempelvis fotvård. SVPH har också råd med en något högre personaltäthet än vad som är snittet för privat och offentlig sektor.
Tittar man på Stockholms stads brukarundersökningar och kvalitetsmätningar får SVPH höga eller extremt höga värden.
En viktig förklaring tror Kjell Jönsson är den låga personalomsättningen.
– Vi har all personal anställd och försöker få alla att se betydelsen av att man inte bara utför sin egen uppgift utan höjer blicken, säger Kjell Jönsson.
– Folk trivs att jobba så. Vi satsar stora resurser på att utbilda all personal i värderingar, och i omtankens och engagemangets betydelse i mötet med de äldre.
Kjell Jönsson ger ett exempel: en trädgårdsmästare ska inte bara sköta om grönytorna runt husen utan också vara öppen för att berätta och samtala om blommor och växter med hyresgäster, om de visar intresse.
Eva Österström fyller i:
– Eller om någon bara ser ensam och ledsen ut. Då får man fråga hur det är, oavsett om man är sjuksköterska, städar eller jobbar i köket.
– Det ger oss en känsla av att alla bryr sig, en engagerad atmosfär. Det ger också ett engagemang hyresgästerna emellan.
Det står ungefär 2 500 personer i SVPHs lägenhetskö, som är öppen för den som har fyllt 55 år.

Vårt sätt att arbeta
Trots populariteten kommer man att försöka göra sig mer kända. Men inte för att kön ska bli längre.
– SVPHs styrelse har bestämt att man ska nå ut i debatten med det som vi ser är bra i vårt sätt att arbeta, mest för de äldres skull. Vi tror att vi kan bidra till att höja lägstanivån i svenska äldreboenden.
Det finns redan en nyfikenhet.
– I vår har vi bjudits in till Kompetensutvecklingsinstitutet för att berätta om det goda exemplet, alltså vårt, säger Eva Österström, med stolthet i rösten och glimten i ögat.
Nyligen kom också företrädare för Carema på studiebesök till det anrika äldreboendet på berget, med den vida utsikten.
Text Jan Arleij

Kommentera