När Susanne Gaje blev sjuk ville hennes katt vara extra nära, som om hon ville trösta. Det fick Susanne att bli nyfiken på katters empati, och hon bestämde sig för att ta reda på mer.
Våren 2014 hade jag vad jag trodde var en envis förkylning. Det visade sig vara en lunginflammation, och jag blev allt sjukare och orkade inte gå upp från sängen mer än korta ögonblick. Då inträffade det märkliga att familjens ettåriga katt kom och tröstade mig och la sig bredvid en stund då och då. Det var som om hon förstod att jag var dålig och behövde uppmuntras. Kattens vänliga omsorg gav mig en tankeställare. Hur kom det sig att hon istället för sina vanliga kattungelekar valde att ligga hos mig?
Intervjuer
För att få veta mer om samspelet mellan katter och sköra människor startade jag en intervjuundersökning på äldreboenden, där det fanns eller hade funnits katt. I den mån katter kan visa empati, så borde det synas där, tänkte jag.
Fram till februari 2016 har jag haft kontakt med 24 äldreboenden i Stockholmstrakten, varav 14 har välkomnat till intervju. Hos dessa har jag utfört 19 intervjuer, mestadels med personalen men också med några pensionärer.
Hos både de kommunala och privata boendena vittnade personal och pensionärer om vilken glädje djuren medförde.
Många av pensionärerna hade haft katt, och katten på äldreboendet blev därför lite som en fortsättning av det tidigare livet. Några av de intervjuade pensionärerna hade fått ta med sig sin egen katt till äldreboendet. En av dessa hade inte längre några besökare, och betonade hur viktig katten var. ”Med katten här känner jag mig inte ensam. Hon ger mig tröst och trygghet.”
Lugnande inverkan
Vare sig det handlade om en egen katt eller äldreboendets katt, blev de flesta bland personalen och pensionärerna glada att se djuret. ”Det är hemtrevligt att se en katt”. ”Man blir glad och lugn”. Även på demensavdelningen kunde de boende relatera till en katt som fanns här och nu. Det kändes bra att få klappa katten. Den blev ett naturligt samtalsämne.
Den intervjuade personalen kunde däremot inte påminna sig något enda fall där en pensionär varit allergisk.
Av intervjuerna, och egen närkontakt med vissa av katterna, framgick att katterna verkade trivas.
”Katten fyller en funktion”, så uttryckte sig en personal. Det vittnades på olika sätt om kattens lugnande inverkan på omgivningen. Oroliga pensionärer som brukade upprepa: ”jag ska hem”, kunde distraheras och börja prata om annat när personalen kom med katten.
Här gör jag nytta
En av de oroliga tryckte ofta på larmet. Men när katten kom in i rummet kände personen ett lugn och kunde låta bli att larma. En anställd beskrev situationen så här: ”De dementa pensionärerna sitter mest i soffan, och det gör även katten. Han väljer var han ska lägga sig och har en förmåga att lägga sig hos den som är orolig. Det är som om han tänker: Här gör jag nytta.”
På ett par äldreboenden gick katten särskilt ofta in till pensionärer som var sjuka, även till personer den vanligtvis inte brukade gå in till.
Barbro Westerholm, riksdagsledamot (L), om djur i vården:
– Det har blivit vanligare med husdjur på äldreboenden och det har skrivits en hel del om djurens betydelse för oss människor. Mest om hundar eftersom de är vanligast. Här är några tips:
Hundens betydelse i vården – erfarenheter och praktiska råd av Barbro Beck-Friis och Peter Strang samt veterinären Anna Beck Friis.
Trygghetsskapande åtgärder med djur i äldreomsorgen av Kerstin Uvnäs-Moberg.
Vägledning om hundar i vård och omsorg, utgiven av Socialstyrelsen.
– När det gäller katters värde i äldreomsorgen begränsas litteraturen till fallbeskrivningar. Här berättas om katter som deltagit i vardagslivet och om katter som lagt sig bredvid en döende person och stannat där tills livet flytt. Susanne Gajes studie av katter i äldreboenden är därför välkommen som utgångspunkt för mer forskning om vad man ska tänka på när det gäller katter i äldreomsorgen. Det behövs också forskning om andra djurs värde här.
– Min förhoppning är att Socialstyrelsens vägledning om hundar i vården och omsorgen för äldre genom forskning och utvärderingar kan kompletteras med vägledning om katter och andra djur.
Vakade
Vissa katter vakade inför dödsfall. En katt gick in till den döende på dagen, parkerade sig i rummet, krafsade lite och la sig vid fotändan. Den döende kunde vara djupt sovande och märkte inte kattens närvaro. I något fall avvisades katten och i andra fall klappades den. När döden var nära gick katten alltså in till personer som den inte brukade besöka. Vanligen – men inte alltid – visste personalen att det inte var långt kvar.
Katterna gick ofta in till de svårt sjuka, enligt personalen hände detta nästan alltid inför dödsfall. I ett fall berättade personalen om en speciell situation. En person på äldreboendet var döende. Inga anhöriga fanns i Sverige. Katten gick in till personen flera gånger varje dag, trots att hen inte kunde prata alls. Efter ett par dagar avled personen.
Det finns flera berättelser om katter som känner på sig när någon ska dö. Det berättades om fall där dörren till den sjuka personens rum kunde vara stängd, men katten tydligt visade att han ville in. Katten stannade ofta därinne länge, även några timmar efter det att dödsfallet hade inträffat.
Inte allergiska
Allergi var inget stort problem enligt personal som intervjuats. Vid anställning av personal fick de sökande veta att djur fanns på avdelningen; eventuellt att vissa då drog tillbaka sin ansökan. I enstaka fall kunde problem uppstå, vilket löstes genom att den anställda allergikern kunde byta avdelning eller undvika det rum där en pensionär hade sin egen katt.
I något fall var den anställda så kattintresserad trots sin allergi att personen tog tabletter. Den intervjuade personalen kunde däremot inte påminna sig något enda fall där en pensionär varit allergisk.
Saknas forskning
När det gäller forskning kring hund och katt i vården menar Sveriges Lantbruksuniversitet att kattforskningen är eftersatt och att det är önskvärt att området stärks. Efter min studie kan jag inte annat än hålla med. Det behövs ett lyft när det gäller kattforskningen, katter i vården och katters vakande över oss människor.
Text: Susanne Gaje