Eva är 67 år och har ett komplicerat förhållande till sin svärdotter. Hon får knappt träffa sitt barnbarn Hugo som nu är sex år. Hon har provat allt och nu hoppas hon att barnbarnet och hon får en egen relation när Hugo blir stor och kan bestämma själv. Text Maria Gerlofson
– Det började redan innan de fick barn. Det var en turbulent period med sjukdom i familjen och jag råkade säga något som svärdottern tog illa vid sig av. Hon vägrade prata om saken och tog inte emot min ursäkt utan blockerade mig i stället på alla sociala medier. Sedan har hon fortsatt kräva att jag ska be om ursäkt för olika saker.
Eva har försökt allt. Hon beskriver att det blivit som en kramp. Hon försöker säga och göra rätt hela tiden så att svärdottern inte ska bli arg eller ta illa upp. Men det spelar ingen roll vad hon gör.
– Det jag gör är alltid fel och det låter hon mig få veta.
Eva har försökt prata med svärdottern utan framgång. Hon har också pratat med sin son, men han drar sig undan och försvarar sin fru. Det är inte konstigt att han gör det valet tycker Eva. Men hela situationerna är förstås djupt sorglig.
– Första gången jag höll i Hugo blev jag blixtkär. Det var en sådan stark känsla. Sedan har jag tvingats dämpa den kärleken. Det är olidligt att älska någon som jag knappt får träffa.
Hon vet inte längre vad hon ska göra och hur hon ska närma sig svärdottern eller sin son utan att det blir värre.
– Många säger att min son måste stå upp för mig – att han ska säga ifrån. Men han har gjort sitt val och det är hans liv. Jag gör allt jag kan för att han och Hugo ska veta att jag finns och att jag älskar dem båda, oavsett. Han har i alla fall varit tydlig med att Hugo säger att han älskar mig och trivs med mig. Det är skönt att veta.
Eva har alltid försökt vara juste mot sin svärdotter, men till slut finns det en gräns för hur självutplånande man kan vara.
– Jag känner mig paralyserad och maktlös. Jag känner att jag inte är tillräcklig. Jag förstår inte vad jag gjort för fel. När andra pratar om sina barnbarn skäms jag och vill inte berätta hur det är för mig. Det är en stor sorg.
Fotnot: Eva heter egentligen något annat.
Mormor är mjuk
Ordet mormor förknippas i högre grad än farmor med adjektiv som aktiv, god, mjuk, varm, trygg, rolig, ljus och nära. Hur vi reagerar på orden farmor och mormor, undersöktes av Henrik Sandström på Uppsala universitet. Resultatet visar att mormor skattades högre än farmor. Männen skattade på ett tydligt sätt farmor högre än vad kvinnorna gjorde. Umgänget med mormodern och farmodern spelade ingen större roll för hur de uppfattade ordet mormor. Däremot bedömdes farmor positivare i takt med att man träffades mer ofta.
