Lars har fyra barn sen ett tidigare äktenskap. För 25 år sedan flyttade han ihop med sin andra fru och har levt tillsammans med henne sedan dess. Även hon hade barn sedan tidigare äktenskap, tre stycken.
De har levt i harmoni med varandra och alla barnen, umgåtts mycket och firat jul och födelsedagar ihop.
– De har varit hos oss mycket och vi har kommit till dem. Vi har gjort resor ihop och trivts ihop. Aldrig någonsin att jag känt av någon konstig stämning. Och vi pratar ändå 25 år, så hade det funnits konstiga känslor borde jag ha märkt det. Jag har alltid varit med och firat deras barns födelsedagar också, det hade hunnit bli nio barnbarn på min frus sida.
Lars och hans fru tyckte att de hade varit förutseende genom att de skrivit både testamente och äktenskapsförord. Just för att undvika problem om någon av dem skulle gå bort i förtid eftersom de hade barn från varsitt håll.
– Vi hade skrivit att barnen skulle ärva oss när vi båda hade gått bort, inte innan. Men man kan aldrig juridiskt skriva bort laglotten, som är hälften av arvslotten. Den har särkullbarnen rätt att få direkt om de vill.
Så trots att de varit så förutseende hände det som Lars aldrig någonsin hade kunnat tro. Han blev kontaktad av en jurist som meddelade att hans frus tre barn ville ha ut sin del av arvet. Nu.
– Det kom som en total chock för mig. Jag hade aldrig trott att de skulle göra så. Inte min fru heller, hon brukade säga att de aldrig skulle komma och kräva något om det inte vore så att de stod på bar backe. Och det var det ingen som gjorde.
Mitt i chocken över att ha förlorat sin livskamrat fick Lars börja ta tag i problemet att skaffa fram pengar.
– Jag ville verkligen, verkligen bo kvar i lägenheten. Den hade jag och min fru köpt ny för tjugo år sedan och utformat som vi ville ha den. Det hade känts fruktansvärt att inte få bo kvar för den var lite av vårt livsverk. Och det var ju framför allt den det hela handlade om.
Han tog hjälp av en jurist, som först trodde att det handlade om cirka 900 000 kr som bonusbarnen skulle ha tillsammans. Men efter lite närmare genomgång av paragrafer och balkar sjönk summan till 500 000, bland annat för att bil och båt var Lars enskilda egendom, det bara skulle handla om lägenheten och lösöret.
– Allt kändes så tråkigt, så tungt och dystert. Jag hade förlorat min livskamrat och var i djup sorg, och sedan att behöva hålla på med det här samtidigt. Jag visste heller inte hur jag skulle kunna hosta fram en halv miljon kronor.
Hans biologiska barn sa att de var beredda att hjälpa till om så krävdes. De tyckte att han kunde belåna lägenheten lite mer.
– Men det är inte helt lätt att få lån vid min ålder. Det löste sig till slut ändå. Jag sålde bilen och båten och så hade min fru och jag sparat en del i fonder och aktier. De sålde jag också av.
Bonusbarnen var aldrig aggressiva eller otrevliga mot honom, men visst blev det en väldigt underlig stämning. Korrespondensen skedde mest via sms, någon gång var de hemma hos Lars för att skriva under papper. Och en gång för att ta med sig lösöre.
– De ville ändå att det skulle gå rätt till så det drogs också av ett fiktivt mäklararvode som det hade kostat ifall jag hade sålt lägenheten. Det kändes aldrig som att de ville lura mig, men det var bara så väldigt tråkigt att vi hamnade i en sån här situation. Det var inget skrik eller bråk men det kostade oss vår samexistens.
Tre bonusbarn och nio bonusbarnbarn som bara är borta
Han är tacksam att han har sina egna barn och att det fungerar bra med dem. Han tycker att han har fått en närmare relation med dem på grund av svårigheterna med bonusbarnen.
– De tyckte att allt det här var så dumt och kunde heller inte riktigt förstå varför bonussyskonen gjorde så här. Men ska man tänka positivt kan man konstatera att det blir mindre komplicerat för mina biologiska barn den dag jag vänder näsan i vädret. Nu har jag ju papper på att bonusbarnen inte kan kräva något mer.
Att han fick sälja bilen och båten och göra sig av med sparkapitalet är inte något han går och grubblar över.
– Men det är tre bonusbarn och nio bonusbarnbarn som bara är borta. Det är klart att det är tråkigt. Jag som var van att alltid ha stora familjer omkring mig åkte nyligen för första gången på en resa helt på egen hand. Det blev väldigt lyckat och tänk att jag till och med mötte en kvinna där som varit med om i princip samma sak som jag. Det kändes bra att prata med henne om det. Konstigt att pengar kan ha en så eländig påverkan på relationer…
