Den fatala vägen till andra världskriget
Leva & uppleva | Krig
Christer Bergström (tv), Mussolini och Hitler (överst t.h.) och stående ovationer för Hitler när Österrike blev en del i stortyska riket 1938 (nederst t.h.) Foto: National Archives and Records Administration (NARA)

Den fatala vägen till andra världskriget

Drygt åttio år sedan andra världskriget bröt ut. Historikern Christer Bergström menar att kriget hade kunnat undvikas om inte en rad politiska misstag hade begåtts. 

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2020-01-27

Andra världskriget involverade de flesta av världens nationer, uppdelade i två allianser. De allierade med Storbritannien i täten på ena sidan och axelmakterna med Tyskland i spetsen på den andra.

Blodigaste någonsin

Massdödandet av civila i koncentrationslägren, strategiska bombningar och de första användningarna av kärnvapen i krig gör andra världskriget till det i särklass blodigaste i mänsklighetens historia. Mellan 50 och 85 miljoner människor dödades, ingen vet exakt.

Fullmatktslagen

Men egentligen började allt flera år innan krigsutbrottet 1939.
Närmare bestämt den 23 mars 1933. Det var då den tyska riksdagen antog Fullmaktslagen, en lag som gav Adolf Hitler mandat att på egen hand stifta lagar utan att låta dem passera via riksdagen. Han blev med ens högsta lagstiftande organ och därmed Tysklands diktator.

68 procent ville ju inte ha Hitler vid makten

Skrivit bok

– Man brukar ju annars på ett förenklat sätt beskriva det som att det var det tyska folket som röstade fram Adolf Hitler i en tid av ekonomisk kris och hög arbetslöshet. Att han genom sin skickliga retorik fick folket att tro att han var den som skulle kunna lösa alla problem. Men riktigt så var det inte. I det sista fria valet fick han 32 procent av rösterna. Resten, 68 procent, ville ju inte ha Hitler vid makten, säger Christer Bergström, som just kommit ut med boken Vägen till andra världskriget.

Rädsla för kommunism

I själva verket var det de konservativa och de liberala partierna som röstade fram Hitler. Framför allt för att man var ännu räddare för att kommunisterna, som vid den här tidpunkten var det tredje största partiet i Tyskland, skulle komma till makten.

Det var helt enkelt mer ekonomiskt fördelaktigt för dem med nazismen än med kommunismen.

Välkomnades av makthavare

– Visst fanns det en medvetenhet kring fascismen/nazismen och vad den kunde leda till, man såg ju vad som hände i Mussolinis Italien. Men man valde ändå att tassa på tå för Hitler för att man absolut inte ville ha ett kommunistiskt styre. Nazismen och fascismen hotade inte kolonialvärlden på samma sätt som kommunisterna gjorde. De – kommunisterna – ville ju starta uppror i kolonierna och ta fabriker och annat ifrån de europeiska stormakterna. Fascismen däremot välkomnades av de europeiska makthavarna som ett skydd mot revolutionära krafter. Det var helt enkelt mer ekonomiskt fördelaktigt för dem med nazismen än med kommunismen.

Demokratiskt utsedd diktator

– I och med att de konservativa och liberalerna gav Hitler ensamrätt att stifta lagar fick han ensammakt och blev diktator på demokratisk väg. Ganska snart stiftade han sina raslagar som begränsade vad judar fick göra. Till slut hade det gått så långt att han kunde göra det lagligt att gasa ihjäl judar, säger Christer Bergström.

Viktig lärdom

Han menar att man måste våga se och lyfta fram vilka misstag som gjordes för att vi ska kunna lära av historien. Hade inte de liberala och konservativa släppt fram Hitler hade historien definitivt sett annorlunda ut.
– Det är en viktig lärdom för oss idag. Ingen är extremt brutal på en gång, det finns alltid en utvecklingshistoria. När nazistpartiet grundades fanns inga planer på att de skulle göra massmord på judar, men de brutaliserades med tiden. De började mörda allt fler grupper, romer och homosexuella. Hade de fått hållas ännu längre hade det blivit värre och värre. Fler grupper hade blivit måltavlor.

Ingen är extremt brutal på en gång, det finns alltid en utvecklingshistoria

Alltid risk då människor rangordnas

Christer Bergström menar att även dagens främlingsfientliga partier skulle kunna utvecklas till mordmaskiner. När principen är att man delar in människor i önskvärda och icke önskvärda, finns alltid den risken.
– Realpolitik i all ära, men man måste dra en gräns mellan partier vars ideologi vilar på en demokratisk grund och de som skiljer på önskvärda och icke önskvärda människor, säger han.

Förutom det ödesdigra misstaget att låta Hitler få ensammakt, är det ytterligare en händelse som banade väg för Hitlers diktatur, menar Christer. Det var att Stalin inte valde att gå emot Hitler när denne anföll Polen, som Storbritannien och Frankrike valde att göra.
– Det borde han förstås ha gjort. Tillsammans hade Sovjet, Polen, Frankrike och Storbritannien kunnat slå ner Tysklands framfart direkt.

Hade retirerat

Den 1 juni 1939 meddelade den franske Berlinambassadören Robert Coulondre sin regering: ”Hitler är redo att riskera krig om han inte behöver kämpa mot Ryssland. Om han däremot får veta att han måste kriga mot Ryssland också, retirerar han hellre än att utsätta sitt land, sitt parti och sig själv för en katastrof.”

Ville bevara sin makt

Svart på vitt alltså, om han fick Sovjet emot sig skulle han inte starta krig.
– Men Stalin var en impopulär diktator vid den här tiden. Det fanns ett utbrett missnöje mot honom hemma i Sovjet och han var rädd att ett nytt krig skulle leda till revolution mot honom. Han ville bevara sin egen makt.

Man kan säga att Sverige i princip har utvisat judar direkt till gaskamrarna

Sverige bidrog

Tillsammans banade dessa händelser väg för Hitler och det blodigaste kriget i mänsklighetens historia.
Faktum är att inte ens de neutrala länderna tog avstånd från Hitlers hat mot judarna. Sverige och Schweiz var tvärtom de länder som krävde att Tyskland skulle se till att alla judar fick ett »J« i passet för att kunna särskilja dem vid gränsen.
– I och med det blev ju signalen till Hitler att hans hat gentemot judar var berättigat. Man kan säga att Sverige i princip har utvisat judar direkt till gaskamrarna, säger Christer.

Också offer

Det hat som i efterkrigstiden riktades mot det tyska folket i allmänhet, borde istället ha riktats mot de konservativa och liberala partier som släppte fram Hitler, menar Christer.
– Det är att förenkla att skylla på det tyska folket. De var det första folket att drabbas av diktatorn och leva i rädsla. Drog man en antinazistisk vits kunde man hamna i koncentrationsläger. Alla de 68 procent av folket som inte röstade på Hitler är också hans offer.

Text: Ulrika Palmcrantz
Foto: National Archives and Records Administration (NARA)

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2020-01-27
senioren-nr-7
Artikeln är hämtad ur Senioren nummer 7 / 2019. Missa inget innehåll - bli medlem i SPF Seniorerna och få Senioren kostnadsfritt eller starta en prenumeration på Senioren.
Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2015 Senioren - När insidan räknas