Äntligen egen hund!
Hälsa & medicin | Friskvård
Foto: Patrik Bergenstav / Reportageteamet

Äntligen egen hund!

Bengt Hellström, 73, längtade efter en egen hund i över tjugo år. En månad innan Bengt gick i pension flyttade valpen Asko in. Det var snart sju år sedan.

Publicerad 2015-06-03

Västkustkulingen är styv, men det hindrar inte Bengt och Gittan Hellström i Torslanda att ta sin vanliga, timslånga förmiddagspromenad med hunden Asko.
– Det är faktiskt en av de stora fördelarna med att vara hundägare. Man kommer ut varje dag, i alla väder. Det är nyttigt för både kropp och själ, konstaterar de.
Helt ovana vid hund är de inte, de har ställt upp som hundvakter för sin vuxna dotter Johannas hund. På 80-talet hade de en egen golden retriever-tik vid namn Teja.
– Hon var härlig! Hon älskade att bada och drog vår dotter i pulka. Jag har faktiskt saknat hund sedan dess. Men eftersom vi båda jobbade mycket så kändes det inte rätt att skaffa hund före pensionen. Vi har fuskat med katter istället. Gittan är kattmänniska men för mig var det en nödlösning, säger Bengt.

Ville fylla dagarna

När de var yrkesverksamma skötte Gittan reception och kontor på en djurklinik, medan Bengt arbetade med produktutveckling på Volvo.
– Jag stannade så länge jag kunde men när jag fyllde 67 fick jag gå, säger Bengt och medger att han oroade sig en hel del över vad han skulle fylla alla sina lediga dagar med. Någon hobby att sysselsätta sig med hade det aldrig funnits tid till. Så sökandet efter en lämplig hund inleddes i god tid före pensioneringen.
– Gittan och jag hade många diskussioner om vilken ras vi skulle ha, minns Bengt som helst ville ha en ”riktig hund”, alltså en rottweiler.
– Då lade jag in mitt veto! Jag gillar också rottweiler men de är stora, starka hundar som kräver mycket träning. Jag tyckte att vi var för gamla för det, säger Gittan bestämt.

Blev en kompromisshund

Hon röstade istället för en PON (Polski Owczarek Nizinny) som är en mellanstor, långhårig herdehund. Och Bengt var inte sämre än att han började leta efter PON-valpar.
– Men det är en ovanlig ras och det fanns inga valpkullar just då. Till slut hittade jag en schapendoes-valp som var ganska lik en PON. Och det var du det Asko, en riktig kompromisshund! utbrister Bengt och rösten antyder att den sjuårige trasselsudden är en mycket älskad kompromiss.
Asko själv bekymrar sig föga. Han studsar glatt runt husses och mattes ben, nosar och kissar på en och annan väldoftande buske. Han springer lös och kommer så fort de ropar. Men så har det inte alltid varit.

Gick en hundkurs

– Som valp var Asko sjövild. Jag gick upp klockan sex varje morgon och sen var det fullt upp ända fram till kvällen. Det fanns inte någon tid att sakna jobbet, säger Bengt.
Det var inte förrän de gick en kurs de fick ordning på Asko. Han var två år gammal då, och sedan dess har det gått betydligt bättre. Bengt tränar och tävlar i lydnad och de båda har blivit klubbmästare flera gånger. På en vägg i villan i Torslanda hänger ett stort antal rosetter som skvallrar om framgångar både på lydnadstävlingar och på utställningar.
– Man kommer ut på så mycket roligt när man har hund. Och man träffar många trevliga människor. Det räcker att gå en promenad med Asko så är det alltid någon som vill stanna och prata en stund, säger Gittan.

En bra kompis

De har fått många nya vänner genom Asko, inte minst genom en lokal seniorgrupp som brukar gå promenader tillsammans med sina hundar ett par gånger i veckan.
När Asko plötsligt blev sjuk förra sommaren var både Gittan och Bengt riktigt oroliga för sin älskade hund.
– Han ramlade omkull under en promenad. Han vinglade, höll huvudet snett och fick problem med ena ögat, berättar Gittan.
– Det var hemskt, jag trodde faktiskt att det var ute med honom, säger Bengt och skakar på huvudet.
Vad symptomen berodde på fick Bengt och Gittan aldrig svar på. Men efter fem månaders konvalescens med både antibiotika- och kortisonkurer är Asko nu sitt pigga, glada jag igen.
– Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan Asko. Han är en bra kompis. Utan honom skulle jag klättra på väggarna, säger Bengt.

Rena vitaminpillret

Både han och Gittan är överens om att en hund är ett bra sätt att förgylla vardagen som pensionär.
– Man blir ju så glad av att ha hund! Asko håller mig ung. I vår ålder är det viktigt att ha något att engagera sig i, tycker Bengt.
Paret Hellström uppskattar att de lägger ungefär halva sin vakna tid på Asko. Det ska promeneras, tränas, matas, lekas och borstas.
– Visst blir man bunden. Och pengar kostar det. Men det är det värt. Asko är rena vitaminpillret. Har man hund förlänger man livet med minst fem år.

Text: Jeanette Bergenstav
Foto: Patrik Bergenstav / Reportageteamet

Den här texten är tidigare publicerad i Veteranen nr 4, 2015. Vill du inte missa något nummer av tidningen? Bli medlem i SPF Seniorerna så får du Veteranen som medlemsförmån. Du kan också välja att prenumerera på tidningen.

Tänk till – i förväg

Går du i hundtankar? Tänk på det här:

  • Gör en budget, det kostar en hel del att ha hund. Första året är dyrast. Räkna med inköpet av hund, tillbehör som halsband, koppel, matskålar, hundbur till bilen, mm. Därtill kommer mat, försäkring, hundkurser, vaccinationer och eventuella veterinärkostnader.
  • Fundera i förväg på hundpassning om du åker bort eller blir sjuk.
  • Läs på om olika hundraser. Det är viktigt att du skaffar en hund som passar din personlighet och aktivitetsnivå. Besök utställningar och hundmässor där du kan träffa de raser du är intresserad av. Var frågvis!
  • Besök uppfödaren! Då får du chans att träffa valpen i dess uppväxtmiljö och du kan bilda dig en uppfattning om mamman (och ibland även pappan).

En seriös uppfödare välkomnar kontakt under hundens hela liv och har ofta mycket erfarenhet och värdefulla råd att dela med sig av.

  • Om du känner att du inte orkar med en valp kan du välja att ta över en vuxen hund. Långt ifrån alla omplaceringshundar är problemhundar. En vuxen hund kan behöva nytt hem på grund av skilsmässa, utlandsflytt eller allergi. Ibland vill uppfödare placera om en hund som gjort sitt i aveln.
  • Om du inte vågar ta steget fullt ut, kan du ställa upp som hundvakt. Då får du en promenadkompis och sällskap på dagarna, men slipper kostnader och blir inte lika bunden.

Fler tips kan du få på: www.skk.se/kopahund/

Dölj faktaruta

Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor inom medicin, pensioner & skatter, må bra samt sex & relationer.