I Peru startade han sitt livsverk
Leva & uppleva | Tema ideellt arbete
Foto: Göran Dahlberg

I Peru startade han sitt livsverk

Håkan Meyer ville ge något tillbaka. Under en resa i Peru föddes Perus vänner.

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2019-12-27

För tjugo år sedan träffade Håkan Meyer en byggmästare i Småland som berättade att när han fyllde 60 skulle han sluta bygga hus och åka till Afrika och göra brunnar istället.
– Det där satte spår i mig, jag tänkte en hel del på det. Tio år senare träffade jag en professor i lyckoforskning som pratade om hur man kan påverka sin egen lyckonivå. Ett sätt var att uttrycka tacksamhet och snällhet.

Blev berörd

Så åkte Håkan och hans fru på en rundresa i Peru för nio år sedan, en vanlig semesterresa egentligen. Men Håkan blev berörd av folkets vänlighet och generositet där, trots att många av dem var så fattiga.
– De kändes lyckligare än många här, fast de inte hade något, säger Håkan. Och det var som att polletten trillade ner, jag kände att det var där jag ville hjälpa till. Folk runt mig var skeptiska först. Känner du någon där? Nej. Pratar du språket? Nej. Har du några kontakter? Nej.

Hade bestämt sig

Men det hindrade inte Håkan. Han hade bestämt sig, det var här han ville sätta in sina krafter och försöka göra något för att förbättra livet för andra. Han åkte dit igen för att göra research och skaffa kontakter. Man ska ju inte ge upp innan man ens försökt, tyckte Håkan som har en lång bakgrund inom det privata näringslivet.

Nu har myndigheterna fått upp ögonen för vår satsning, så vi samarbetar med både skolmyndigheten och kommunen där.

Dörröppnare

Han tog kontakt med guiden som varit med på resan han och hans fru gjort.
– Han blev som en dörröppnare för mig. Vi började i staden Calca, där han kände några personer som kunde hjälpa oss komma igång.
Sedan dess har det hänt mycket.

Skola för handikappade

Håkan har precis kommit hem från sin årliga resa till Peru, där de den här gången invigde den tredje skolan för handikappade barn de startat.
– Främst är det barn med Downs syndrom som går där. Vi kommer att fortsätta med fler skolor. Nu har myndigheterna fått upp ögonen för vår satsning, så vi samarbetar med både skolmyndigheten och kommunen där. Skolmyndigheten står för lärare, kommunen för lokaler och vi står för inredningen.

Bättre förlossningsvård

– Ett annat projekt vi har är förlossningsvården, som är usel där. Vi har hjälpt till att rusta upp sjukhuset med medicinteknisk utrustning. Vi har också inrett ett hus vi kallar för ”Casa Materna” dit havande kvinnor från otillgängliga trakter kan komma innan det är dags för förlossning. Annars har de inte en chans att hinna någonstans när det väl sätter igång. Vi delar ut startpaket till de nyfödda barnen också, de får blöjor, kläder, filtar, hygienutrustning och annat man behöver till ett barn.

En fantastisk känsla

Andra projekt Perus vänner har är att de sett till att drygt hundra familjer kunnat komma igång med biodling och ha det som en extra inkomst. Ett tiotal familjer har fått en hönsgård med 30 höns, för att kunna producera och sälja ägg.
– Det är en sån fantastisk känsla när man ser att det här fungerar och vilken skillnad det gör för en fattig familj, säger Håkan. ”Nu har vi äntligen råd att skicka barnen till skolan”, kan de säga.

De går i enkla sandaler gjorda av bildäck, även på vintern när det är kallt.

Hjälp till utbildning

Skoluniformer delar de också ut till de fattigaste, eftersom man inte får gå i skolan om man inte har en sådan.
– Och skor. De går i enkla sandaler gjorda av bildäck, även på vintern när det är kallt. Det gör ont att se.
Några unga kvinnor har också fått hjälp till högre utbildning. En har blivit lärare, en sjuksköterska och en har läst företagsekonomi.

Ingen brist på projekt

– Man lär ju känna fler och fler vartefter, och det råder ingen brist på projekt vi kan ta oss an, säger Håkan. Pengarna är den trånga sektorn, som alltid.
Håkan började med att bearbeta sin egen vänkrets, både privata vänner och affärsvänner. Många hade själva rest i Peru och sett fattigdomen, för dem låg det nära till hands att hjälpa till.

Eget 90-konto

– Nu har vi också andra stiftelser som stöttar oss, och vi har ett 90-konto. Gränsen för att ha ett 90-konto är att högst 25 procent går till administration. Senaste året gick tre procent till administration hos oss. Det har gjort att vi fått ett gott rykte. Vi tar alla kostnader själva, mina resor till Peru betalar jag själv. Det är revisorn, banken och Svensk insamlingskontroll som kostar lite, det kan vi inte förhandla bort.

Lite av doften stannar kvar på den hand som ger blommor

Blivit en annan människa

Håkan känner att han blivit en annan människa sedan han börjat med volontärarbetet i Peru. Det har gett honom perspektiv på tillvaron och ett slags inre frid.
– Egentligen borde alla jobba minst hundra timmar ideellt varje år, det ökar faktiskt lyckokänslan. Det spelar ingen roll vad man gör, om du så hjälper din granne eller fattiga människor i ett annat land. Det kommer ändå att ge dig något tillbaka. Att känna att man kan vara nyttig, det gör gott för själen. Det finns ett ordspråk som lyder: ”Lite av doften stannar kvar på den hand som ger blommor.” Det är så sant.

Text: Ulrika Palmcrantz
Foto: Göran Dahlberg

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2019-12-27
Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2015 Senioren - När insidan räknas