Hemsydd är Gunillas fina klänning.
Mor sydde de mest förtjusande kläder till mig och min syster alltifrån vår spädaste barndom. Alla likadana. Jag tjusades redan som barn av tyger, silkeslena och med vackert fall. Siden fick jag tidigt upp ögonen för och jag minns särskilt shantung.
Så länge jag bodde hemma ritade jag mina modeller och mor förverkligade dem. Men så småningom började jag sy själv. På så sätt fick jag alltid precis vad jag önskade. Jag besökte ofta tygaffärer och började alltid med att välja tyg. Jag såg då omedelbart vad som kunde skapas av tygerna.
Den klänning jag vill berätta om sydde jag själv – med min gamla trampSinger dessutom. Stor krage och ganska djupt ringad. Jag köpte tyget i Paris på varuhuset Au Printemps och det var, förutom blommönstret och färgen, tygets sköna känsla jag fastnade för.
Denna klänning hade jag i flera år när jag skulle vara fin. Jag tänker då och då på den; på våren i Paris och den ljuva tiden, den bästa i livet, som ung mor till ljuvliga barn.
Text: Gunilla Wetterström Ringqvist, Vejbystrand
