”Bli inte fånge i ditt hem”
Boende | Nyheter | Intervju
Gunnar Wetterberg tycker att 40-talisterna ska betala mera själva Foto Peter Rosén

”Bli inte fånge i ditt hem”

Fyrtiotalister med god ekonomi får räkna med att betala mer för att anpassa sina egna bostäder. Bara då kan det bli resurser över till alla, menar samhällsdebattören Gunnar Wetterberg.

Publicerad 2013-02-07

Redan idag bor 750 000 pensionärer i otillgängliga bostäder, enligt Hjälpmedelsinstitutet. Om 20 år är en fjärdedel av befolkningen 65 år och äldre. Långt över två miljoner, många i ensamhushåll.
Om inte en växande grupp äldre ska sluta som fångar i sina egna hem måste samhället vakna till, anser Gunnar Wetterberg. På alla plan – från den enskilde individen till de kommersiella bostadsbolagen.
Nyckelgruppen framför andra är hundratusentals fyrtiotalister med den starkaste privatekonomin. De borde själva kunna se till att få sina bostäder anpassade för ålderdomen.
– Andra pensionärer har svårare att betala. Så vad som behövs är ett tankeskifte. Livskvalitet här och nu i stället för att sitta och hålla på bostadskarriärens sparpengar för att sedan låta dem gå i arv, uppmanar Gunnar Wetterberg och understryker att han uttalar sin privata uppfattning, och inte Sacos.
Ska fyrtiotalisterna betala för sin hemtjänst också?
– Ja, i betydligt högre grad än nu, det blir säkerligen nödvändigt.
Kan man se RUT-avdraget som en språngbräda in i avgiftssamhället?
– Ja, det tror jag. RUT-avdraget vänjer folk vid att kunna betala för tjänster. Det ligger någon slags folkuppfostran i det. Kan man vänja folk vid att ta över en del av den omsorg som kommunerna hittills har stått för så är det en viktig pusselbit i hur det hela ska gå ihop samhällsekonomiskt.
Bör inte politikerna gå ut med dessa ganska krassa besked?
– Jo, definitivt. De skulle kunna få fart på tankeskiftet om de bara vågade säga som det är, att samhället inte har råd att betala för den omfattande bostadsanpassning som vi har framför oss.
Det är kommunerna som enligt lag ska se till att alla får den bostad man behöver. Men så ser verkligheten inte ut. Vad ska de göra?
– Eftersom trycket på omsorg trots RUT bara kommer att öka med allt fler äldre, så är just anpassning av bostäder en smart åtgärd. Anpassade bostäder minskar omsorgsbehovet. Går det att bo kvar hemma enklare och längre så finns väldigt mycket för kommunerna att vinna.
Men har de råd att bygga om?
– Det blir ännu dyrare att inte göra någonting. Många kommuner har välskötta kommunala bostadsbolag som definitivt skulle kunna låna till att anpassa bostäder.
– Genom sin stadsplaneläggning kan kommunerna bli bättre på att främja en mångfald av upplåtelseformer, särskilt i attraktiva lägen. De borde också koppla ihop tillgång och efterfrågan med överskådliga kösystem.
Nu har du sagt vad individen och det allmänna kan göra. De kommersiella bostadsföretag, då?
– De kan få igång en marknad för fler olika bostadsprojekt genom att samspela mer aktivt med till exempel försäkringsbolag, kooperativa föreningar och varför inte med lokala grupper inom SPF som vill få till ett boende.
Vad skulle pensionärsorganisationerna kunna bidra med?
– SPF kan göra skillnad genom opinionsbildning, främst lokalt eftersom bostadsbyggande oftast avgörs på det lokala planet. SPF-föreningar kan beskriva behov och ställa krav men också lyfta fram positiva exempel utifrån landet till sina lokala byggare och kommuner.
Hur ska de sämst bemedlade pensionärerna kunna efterfråga lämpligare bostäder för ett värdigare liv?
– Allmännyttan måste ta ett stort ansvar, och tillhandahålla bra bostäder med hyresrätt som är byggda så att de med låg pension och bostadstillägg har råd.
Men allmännyttan…för femton år sedan satte kommunerna igång en bred utförsäljning av just allmännyttan.
– På vissa håll gick det för fort. I Stockholm sålde man en hel del hus i innerstan till ett alldeles för lågt pris.
– Om man kan hitta uppgifter som andra bostadsbolag inte naturligt går in och täcker, ja då finns det ett starkt skäl för att utveckla sådana kommunala bostadsbolag. De kan se till att det växer fram bra äldreboenden med hyresrätt till rimliga hyror på kommersiella villkor.
Så vad råder du den ensamstående, allt krassligare 80-plussaren som bor i trång lägenhet på tredje våningen i hus utan hiss att göra?
– Sök anpassningsbidrag hos kommunen. Framför allt borde 80-åringens barn ta ett stort ansvar för att 80-åringen faktiskt gör det här. Kan man också ordna med hantverkare och bidra ekonomiskt, så är det inte fel. Man kan se det som pay back time.

Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se

Gunnar Wetterberg

Gör: Samhällspolitisk chef på Saco, författare, debattör
Tidigare: Tittat framåt genom att göra finansdepartementets långtidsutredningar, och bakåt genom att skriva böcker om Axel Oxenstierna
Aktuell: En av författarna i Hjälpmedelsinstitutets antologi ”Bo bra på äldre dar” som kommer i vår och som ska ge svar på frågan hur samhället ska klara ett bra boende för en växande äldrebefolkning

Dölj faktaruta

Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.