Den som drabbas av en demenssjukdom ska tas om hand bättre. Det budskapet inledde Äldreomsorgsdagarna i Älvsjö.
För 17:e året i rad äger de så kallade Äldreomsorgsdagarna rum. Platsen för de två dagarna (18 och 19 oktober) är Stockholmsmässan i Älvsjö.
– Se er omkring, ni är över 1 200 personer här idag, och ni representerar alla yrkesgrupper inom äldreomsorgen, sa Ulrika Beck-Friis, Tidningen ÄldreOmsorgs chefredaktör och tillsammans med Gothia Fortbildning arrangör av Äldreomsorgsdagarna.
– Var stolta! Ni som får äldreomsorgen att fungera utgör fem procent av arbetskraften i Sverige och ni omsätter dubbelt så mycket som försvaret.
Inspirera
Temat för året är bemötandet i äldreomsorgen.
Målet är att de åtta gemensamma och 20 valbara föreläsningarna ska ge ny kunskap men också inspiration, med särskilt fokus på betydelsen av bemötande.
Rubrikerna skiftar, från ”Palliativ vård vid demenssjukdom” och ”Att möta den som inte orkar leva” till ”Att bryta isolering och ensamhet genom digitalisering” och ”Livsberättargrupper skapar mening och gemenskap”.
Många sjuka
Frida Nobel, medicinskt sakkunnig och ansvarig utredare på Socialstyrelsen, inledde föreläsningarna med att berätta om nya nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom.
Hon är ansvarig för arbetet med att utarbeta den nya nationella demensstrategin som beslutades i maj och som nu ska bli verklighet.
– Bättre utbildning, bättre stödinsatser för anhöriga, gränsöverskridande demensteam och standardiserade insatsförlopp är några av de viktiga hörnstenarna i strategin, berättade Frida Nobel, som poängterade att dagens cirka 130 000 demenssjuka kommer år 2050 att vara det dubbla.
Samtal och stöd
Bemötandet är särskilt viktigt när det gäller personer med kognitiv nedsättning, som ofta uppfattar verkligheten annorlunda än normalt, konstaterade Frida Nobel.
Ett exempel på förbättringar som den nya strategin ska leda till är bemötandet av den nyinsjuknade.
– En person som just har fått en diagnos lämnas ofta vind för våg väldigt länge, ända fram till att de större vårdbehoven sätter in.
– Så kan vi inte ha det. Den milda fasen behöver också sina insatser, som samtal och anhörigstöd. Det här behöver också göras över sjukvårds- och kommungränserna.
