En slingrande, vacker väg möter mig mellan Lalibela och Tigray. Många polis- och militärkontroller dyker upp i och med att jag nu kör in i Tigray. Man är som väl är inte intresserad av mig. Efter några få protokollfrågor vinkas jag vidare. Skönt. Tigray ligger söder om gränsen till Eritrea och är ett oroligt område. Här röstar ingen på den sittande presidenten och nobels fredspristagare Abiy.
Jag kör förbi en lastbil som hänger över ett vägräcke. Ser våldsamt ut. Chauffören hade tur och kunde klättra ur den hängande lastbilen. Några gånger dyker det upp gelada-apor vid vägen. Endemiska apor för Etiopien. Försöker fotografera dem men de springer skrämda iväg innan jag får någon bra bild.
När jag ska tanka i Tigray blir det panik. Letar förtvivlat efter diesel på mack efter mack. Vet av erfarenhet att det ibland är svårt att hitta diesel. Men nu är problemet att ingen vet vad diesel är. Ingen förstår mig. De skakar på huvudet på mackarna när jag frågar efter diesel. Kan se på pumparna att det finns “Regular”, “Kerosene” och “Gas oil”, men ingen “Diesel”. Det visar sig till slut att diesel på lokalspråk heter nafita och att det står Gas Oil på pumparna. Tackar “google translate” för hjälp. Men det var onekligen nervigt att fylla tanken full med “nafita”. Tänk om jag fattat fel.
Hamnar på ett litet hotell uppe på en höjd med en fantastisk vy över bergen. Naturen är väldigt karg, som vore det i Arizona. Ser berg, kaktusar och öken. Området är mycket vackert, extremt vackert. Något av det vackraste på hela resan. Här stannar jag flera dagar. Besöker några av kyrkorna som byggts på toppen av berg. Hinner även med lokala marknaden i Hawzien och att besöka en låg- och mellanstadieskola.
