En katt på ett äldreboende ger mer än bara trevnad. Den blir något att engagera sig i för de boende. Barbro Westerholm och utredaren Susanne Gaje (som här redovisar sitt resultat) tycker att det är dags att Socialstyrelsen skriver riktlinjer för kattnärvaron på våra boenden.
Det finns många undersökningar som visar att människor känner sig lugnare och mindre ensamma i djurs närhet.
I en akademisk studie förra året skickade den blivande veterinären Ellen Nyberg ut en enkät till alla äldreboenden i två län. I sin examensuppsats Katter på svenska äldreboenden konstaterar hon att en överväldigande majoritet, 93 procent, var positiva eller till och med starkt positiva till djur inom äldrevården. De strax över 80 boenden som hade eller hade haft katt hade sett många olika positiva effekter. Den främsta negativa faktorn var allergirisk.
År 2018 gjorde jag som utredare en intervjuundersökning på 29 äldreboenden med katt – från Skurup i Skåne till Skellefteå i Västerbotten. Undersökningen resulterade i rapporten Katt på äldreboende med förord av Barbro Westerholm. Resultaten var delvis väntade, delvis oväntade.
Boende blir mer rörliga
Bland det väntade var den hemtrevnad en katt sprider. Den blir till ett gemensamt samtalsämne för de boende och personalen.
De boende blir också mer rörliga när det finns en katt. Man böjer sig ner för att klappa katten eller går och öppnar dörren för den utekatt som vill gå ut.
Katten kan också avleda oro och vissa katter kan till och med upptäckaga sjukdomar och vaka vid personer inför den sista stunden.
Bland de mer oväntade resultaten var att förekomsten av allergi inte utgjorde ett så stort problem. Mycket få av de årsrika var allergiska. Däremot måste hänsyn tas till allergi hos personalen.
Det vanligaste var att det förutom ”kattavdelningen” också fanns en djurfri avdelning. Katterna lärde sig att de inte fick vara i vissa utrymmen, som personalrummet.
Den (katten) kostar inte mycket i pengar men kan ge oanat stora effekter på de äldres hälsa.
Så här kan ett exempel med katt på äldreboende se ut: En gammal dam som flyttade in saknade sin gamla katt. Personalen hittade då en äldre kattflicka, Kattis, som fick flytta in hos henne. En rar katt som till en början var lite blyg och reserverad och mest låg under damens säng. Men efter en tid började hon följa med damen ut i korridoren och till allrummet. På natten sov hon inne hos damen.
På just det här boendet har man inga fasta gränser för hur många katter som får finnas på en avdelning. Det är den boende som äger katten, men personalen sköter den med mat och kattlåda.
Ansvarig för kattens välmående
Eftersom Kattis är innekatt får hon bara vara på avdelningen och balkongen. Av de sex personerna på avdelningen är det fem som tycker om katten. En man bryr sig inte särskilt mycket om den. Det är ömsesidigt, Kattis bryr sig inte om honom heller.
Allergiska personer söker sig inte till den här avdelningen eftersom det står klart redan från början att detta är hem även för katten. Ingen anhörig har klagat eftersom de informerats i förväg. På andra avdelningar finns dels vårdhundar, dels personalens egna hundar som får vara med på halvtid.
Gruppledaren på Kattis avdelning är ansvarig för kattens välmående men det är de anhöriga som köper mat, kattsand, leksaker och försäkring.
När gruppledaren är borta har personalen ansvar.
Kattis är förtjust i alla boende utom mannen som är likgiltig för henne. På dagtid gosar hon in sig i sängen hos olika boende och spinner. Hon trivs.
Finns ett avtal
Att hon river på möbler är nog inget tecken på vantrivsel, snarare på att hon inte är utekatt som filar av klorna mot träd och dylikt. De främsta nackdelarna är jobbet med kattlådan och att det ligger katthår överallt. Hon kissade fel en gång när hon hade varit utestängd men det läggs henne inte till last.
Det finns ett avtal om att Kattis inte kan vara kvar på avdelningen om inte matten finns där. När damen exempelvis är borta på semester får katten inte vara kvar. Om matte går bort tar de anhöriga över.
Mycket att vinna
Man kan utifrån det här typexemplet konstatera att det i huvudsak är positiva känslor kring en katt på ett boende.
Den kostar inte mycket i pengar men kan ge oanat stora effekter på de äldres hälsa. Viktigt är dock att man har regler kring hur det ska skötas för att inte problem ska uppstå.
Barbro Westerholm och även jag skulle vilja att fler äldreboenden prövar att ha katt och att det sedan följs upp på ett vetenskapligt sätt. Det blir ett underlag för att Socialstyrelsen ska kunna skriva riktlinjer för kattnärvaron på äldreboendena.
Mycket att vinna, knappast något att förlora.
Läs också: Allt blir bättre med djur.
