Allt blir bättre med djur
Katten Ängla är populär bland de boende på Änglamarkens boende. Här är det Ylva Larsson som lutar sig fram för lite gos. Foto: Thomas Södergren.
Vård & omsorg | Omsorg

Allt blir bättre med djur

På Änglamarkens äldreboende i Västerås är det fullt av liv. Förutom de boende finns här katterna Vilda och Ängla, undulater, fiskar, kaniner och på sommaren höns. "Det gör det mera hemtrevligt", säger chefen Åsa Kärnström.

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2020-11-08

Ylva Larsson sitter vid det runda bordet inne i sin luftiga lägenhet på Änglamarken.
– Var är Ängla? undrar hon. Hon är nog i tv-rummet, det brukar hon vara. Kan du inte hämta henne? ber hon en av sköterskorna.
Det finns två katter här på Änglamarken, Vilda och Ängla, och båda har bott här i nio år.
– Jag hade en katt som hette Nisse förut, men han finns inte längre, säger Ylva.
Hon gillar när Ängla är inne i hennes lägenhet och berättar glatt om hur katten brukar gömma sig under överkastet, ibland under sängen till och med. Helst skulle hon vilja att Ängla fick vara inne hos henne även på natten, men då stängs dörrarna och katterna får hålla till i dagrummet och korridoren. De måste kunna ha tillgång till sin låda och sina matskålar.
Jaana Naumanen är undersköterska och djuransvarig på Änglamarken. Hon har dessutom med sig sin hund Cosmo idag, men han får vänta på kontoret så länge.
– Djur är bra för människor, det är ju till och med vetenskapligt bevisat. Många av de äldre som bor här har haft djur tidigare själva och det väcker positiva minnen att ha djur omkring sig även här.

Det här med djur gör att det blir mer hemtrevligt.

Får uppleva att vara nära djuren

Så fort hon ska göra något med djuren, som att göra rent kattlådan eller mata hönsen de brukar ha om sommaren ute på gården, tar hon med sig någon av de boende så att de får vara delaktiga.
– En del kan hjälpa till, de som inte kan det får i alla fall uppleva att vara nära djuren, känna dofter och höra ljud. Det är bra för sinnena, säger Jaana.
Åsa Kärnström som är ganska nytillträdd enhetschef här tycker att djuren gör att det blir mer hemtrevligt.
– Hur man än vrider och vänder på det så är ju ett boende ändå en institution. Men det här med djur gör att det blir mer hemtrevligt. Man hör fågelkvitter eller ser en katt smyga förbi. Det är trevligt och skapar en bra stämning, säger hon.

Ibland ligger hon och myser i en fåtölj i dagrummet, ibland är hon inne hos någon av de boende.

Katterna får röra sig fritt

Katterna Vilda och Ängla har gott om plats. De bor på varsitt våningsplan och får röra sig fritt både inne i de boendes egna lägenheter och i de gemensamma utrymmena.
– Ja, det syns ju att det inte går någon nöd på de här katterna, säger undersköterskan Birgit Amora och skrattar.
Både Vilda och Ängla är av modell större, kan man säga. Det är inte alltid så att de vill komma och lägga sig i knät på någon, inte på kommando. De är ju katter, självständiga sådana. Men man ser att de drar blickarna till sig även när de inte är på goshumör.
Det är kaffestund i dagrummet när vi är på besök, och mångas blickar vilar på Vilda när hon stryker omkring och letar efter en lämplig plats att slå sig ner på.
– Vilda är överallt. Ibland ligger hon och myser i en fåtölj i dagrummet, ibland är hon inne hos någon av de boende. Det händer att man ser henne sittandes på en rullator också, berättar Jaana.

Från valp till vårdhund

Birgit berättar att de för ett tag sedan hade en boende här som inte var särskilt förtjust i katterna. Hon brydde sig aldrig om dem på något vis.
– Men när hon blev dålig var katten ändå inne hos henne och låg i sängen. Det måste ha varit så att hon kände på sig att den här personen inte mådde bra. Hon ville absolut vara därinne, det visade hon tydligt, säger Birgit.
Jaanas hund Cosmos sitter bakom en grind och tittar ut över korridoren. Han går en kurs med matte nu som heter Från valp till vårdhund. Så småningom kanske även han får en funktion att fylla här på Änglamarken. Men än så länge är han bara med ibland, och får vänta lite inne på kontoret när matte är upptagen med annat.
Ylva vill upp och gå. Hon tar med sig rullatorn och ger sig ut i korridoren. Ängla smyger med, lite på behörigt avstånd men ändå. Det kan ju hända att det kommer att vankas något gott, bäst att hålla koll på det.

Läs också: Barbro Westerholm och utredaren Susanne Gaje tycker att det är dags att Socialstyrelsen skriver riktlinjer för kattnärvaron på våra boenden.

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2020-11-08
senioren-nr-8
Artikeln är hämtad ur Senioren nummer 8 / 2020. Missa inget innehåll - bli medlem i SPF Seniorerna och få Senioren kostnadsfritt eller starta en prenumeration på Senioren.

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2024 Senioren - När insidan räknas