Så kom äntligen sommaren – och med den oändligt många möjligheter. I alla fall för oss som kan utnyttja alla de möjligheter som livet ger oss.
Min man och jag har bestämt oss för att köpa husbil. Efter åratal med ett och samma lantställe har vi äntligen bestämt oss för att se och uppleva mer än gräset och klipporna på västkusten. Husbilen, och tanken på allt vi kommer att uppleva när vi åker runt i vårt vackra Sverige, ger mig en stor känsla av frihet, obundenhet och självbestämmande. Jag ser verkligen fram emot sommaren och våra nya äventyr.
Samtidigt nås jag av beskedet att Göteborgs stad beslutat att inte längre tillåta privata alternativ inom omsorgsboenden för äldre och begränsa antalet platser till 550 stycken. Alla de lustfyllda känslor som vår husbil nyss fyllde mig med försvinner när den politiska verkligheten gör sig påmind.
För mig är inte det viktiga att kunna välja ett privat alternativ inom hemtjänsten, omsorgsboendet, sjukvården eller annat område som påverkar mitt liv som senior. Det är rätten att välja bort när ett alternativ inte passar mig som är det viktiga. Men den rätten finns bara så länge vi har frihet att välja mellan kommunala, privata och idéburna alternativ.
Sedan detta att kommunen väljer att sätta ett tak på antalet platser till 550 stycken. Ett antal som inte är beräknat utifrån vilka behov av omsorgsboende som finns i Göteborg utan ifrån vad kommunen anser är ett lämpligt antal. Redan idag finns det fler än så som redan bor på omsorgsboende eller som står i kö.
Den känsla av frihet som vi känt i hela vårt vuxna liv tas ifrån oss av politiker som anser sig veta bättre hur du och jag ska leva våra liv. Bor jag i Göteborg och är i verkligt behov av ett omsorgsboende får jag stå i kö, hur sjuk och dålig jag än är – för det har politikerna bestämt. Det är inte värdigt, låt inte detta blir en modell för övriga kommuner.
Att välja bostad är för både unga och gamla en viktig livskvalitetsfråga. Vi måste ha råd att visa människor respekt och värdighet i vårt land. Jag kommer aldrig acceptera att bli gammal i ett land där politiker och tjänstemän ska bestämma över huvudet på mig och SPF Seniorerna kommer aldrig acceptera att vi seniorer inte får bestämma över våra egna liv.
Jag ska fortfarande försöka njuta av min nyvunna frihet i husbilen, men förutom man och hund så kommer jag att packa in datorn för jag kan inte vara tyst och acceptera denna galenskap!
