Min allra första timme som officiell chefredaktör för Senioren tillbringade jag på ett gym.
Madelein Månsson, Seniorens egen Må Bra-inspiratör och DJ-drottning extraordinär, hade frågat om jag ville vara med på ett av hennes pass i styrketräning. Och vem kan motstå en sådan utmaning, speciellt med tanke på att man var rätt bra på att springa 60 meter i skolan.
det var en plåga att sätta sig ner och klappa katten
Så där låg jag på min träningsmatta och tittade på ett gäng seniorer, två av dem närmast mig var tydligen över 80 år, som stod i Plankan. Och sen övergick till Sidoplankan på båda sidorna. Jag stod också i Plankan – där man lyfter upp sig själv rak som en planka på tår och underarmar. Bara en avsevärt kortare tid än mina träningskamrater.
Madelein var den perfekta värdinnan och berättade om musiken vi tränade till. Daft Punk hette tydligen Darlin innan de bytte namn. Det visste jag inte. Trots att jag lyssnat en hel del på Daft Punk. Sen spelade hon en otroligt fin låt av Jenny Wilson, men var tydlig med att hon bara skulle spela den i sin klass vid detta enda tillfällen. Därefter höjde hon volymen när det var dags för Gary Moores ”Still got the blues” eftersom hon älskar gitarrsolon.
Jag hade en så fruktansvärd träningsvärk i över en vecka att det var en plåga att sätta sig ner och klappa katten.
Varför berättar jag detta? Ingen större anledning, kanske bara för att beskriva en helt vanlig timme i några helt vanliga seniorers liv.
