Ska vi seniorer tyst acceptera det som händer i samhället eller ska vi stå upp för vår rätt och säga ifrån när vi känner att det är fel? Frågan är både enkel att ställa och för de flesta av oss lika enkel att besvara. Självklart ska vi seniorer säga ifrån när vi behandlas ovärdigt eller som om vi saknar förmåga att fatta egna beslut. Det är vår rätt och skyldighet att säga ifrån. Men vi väljer ofta att backa undan av rädsla för att uppfattas som besvärliga eller ligga samhället till last.
Sedan barnsben har jag fått lära mig att säga ifrån när jag anser att någon annan behandlas illa. Det fick jag med mig hemifrån och är en egenskap jag utvecklat genom livet. Respekten för varje människas värdighet är grundläggande hos mig.
När jag skriver detta har jag precis fått reda på att min goda vän, kollega och förebild Barbro Westerholm gått bort. Jag kan inte med ord uttrycka hur mycket jag kommer att sakna henne. Rakryggad, stolt och orädd stod hon på de svagas sida under hela sitt liv och kämpade för det som är rätt och riktigt. Barbro var en sann förebild för oss alla.
Barbro och jag pratade om de stora frågorna vi står inför och vad SPF Seniorerna kan göra för att bidra till en bra utveckling för seniorerna. Fortfarande har inte regeringen, varken den tidigare eller den nuvarande, tagit tag i den socialtjänstutredning som blev klar för två år sedan. Även frågan om en särskild äldreomsorgslag ligger på regeringens bord. Det måste till en ordentlig diskussion om vad vi seniorer har rätt till enligt lag och vem som ska bestämma hur den omsorgen ska utformas. Ska vi inte bli överkörda i debatten måste vi, som så många gånger tidigare, ställa oss upp och säga klart och tydligt vad vi tycker och tänker. Jag har många gånger sagt att vi är seniorernas röst i samhället och här har vi pågående diskussioner med ansvarig minister. För om inte vi tar diskussionen kommer ingen annan att göra det.
Vi i SPF Seniorerna ska vara stolta över att vi många gånger fått regeringen och riksdagen att lyssna på oss. Vi ha gjort skillnad för alla som har dålig omsorg och låg pension. Vi har gjort skillnad för alla som inte själva kan säga ifrån. Vi ska visa att vi vill bli behandlade och lyssnade på som de människor vi är.
Men det betyder också att vi måste sträcka på oss och vägra vara tysta när det blir diskussion om seniorers framtid. Det kommer jag att fortsätta göra och jag vet att Barbro hade gjort detsamma om hon kunnat. Vi ska hålla hennes fana högt men jag behöver att vi alla ställer oss upp och säger ifrån. Först då kan vi åstadkomma en förändring. Tillsammans är vi starka.
