Kapad helikopter, Kronans kalsonger och massor av skratt. Det blev publikrekord när Mona Nordberg – polis i fredens tjänst – berättade om sitt arbete på SPF Seniorerna Ullevis månadsmöte.
– Så intressant och spännande, tyckte Vivi-Anne, Mona, Annika, Eva och Bengt vid fikat efteråt.
Men att Mona överhuvudtaget blev polis var ingen självklarhet. Tvärtom. Hon hade siktet inställt på Socialhögskolan.
– Men så såg min mamma en annons i Göteborgs-Posten om Polishögskolan. Det låter väl kul tyckte hon – okej tyckte jag impulsivt.
På den tiden var Mona för smal för att anses ha en lämplig kroppkonstruktion för en polis, så Mona åkte till USA som aupair och åt upp sig.
– Mycket hamburgare….
Nästa termin blev hon antagen. Då på 80 och 90-talet var arbetet annorlunda. Det var sällan Mona och hennes kollegor råkade ut för situationer som var direkt farliga.
– Jag och en annan tjej körde radiobil tillsammans. Man pratade med snälla ”fyllegubbar ” och uniformen ingav respekt.
Mona har alltid älskat att resa – ge sig ut på äventyr- så när det utlystes en civilpolis-tjänst i Moçambique sökte hon. Hoppas, hoppas.
– Så efter lång väntan kom samtalet från Rikskriminalpolisen. De bad mig ringa upp. Hjälp! jag blev alldeles torr i munnen. ” Utbildningen startar på måndag. Vi skickar tågbiljetter. Frågor?” Det var bara att packa.
Efter två veckors kurs reste Mona som enda kvinnliga polis och drygt 40 svenska män till Moçambique. Året var 1994. Kronans kalsonger och sockar var inte precis anpassade för kvinnor men att klaga var ingen idé.
– Det här är ingen mannekänguppvisning.
I Moçambique hade man precis kommit ut ur ett inbördeskrig. Det var ett av världens fattigaste länder. 2000 civilpoliser från ett 70-tal länder var utsända av FN. Totalt fem kvinnor.
– Civilpolisens uppdrag var att monitorera den lokala polisen – kolla så att polisen inte begick brott mot de mänskliga rättigheterna. Undersöka vilka som satt i arresten, om de hade mat och advokat.
Monas uppgift blev att assistera biträdande chefen för FN:s polisstyrka och ta fram rutter till alla FN:s polisposteringar i landet, resa med honom till dessa polisposteringar och dessutom skriva rapporter som skickades till FN i New York.
– Vi hade inga polisiära befogenheter utan skulle bara övervaka.
– Så intressant. Dessutom fick jag se hela landet. Sju månader stannade jag.
Under årens lopp har Mona varit utsänd på längre uppdrag till ett 10 tal länder, varav ett flertal krig-eller konfliktdrabbade, på uppdrag av EU, FN, OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa). Hon har dessutom haft kortare uppdrag i ytterligare ett 20-tal länder över stora delar av världen.
Och hon har förstås en mängd dråpliga, spännande och fruktansvärda minnen i bagaget.
Som när deras helikopter kapades i Moçambique. Och de fick fly i två bilar.
– Vi var långt från civilisationen i ett land där det fanns flera miljoner minor fanns.
Om hur FNs resolution 1325 om Kvinnor, fred och säkerhet skulle implementeras i Östtimor:
– Men om maten inte står på bordet, då får man väl slå sin kvinna?
Och kulturkrockar:
– I Bosnien Hercegovina till exempel startade varje morgonmöte med en slivovitz, alltså plommonbrännvin.
I bildspelet från civilpolisåren visade Mona krigsbilder med sönderbombade hus
– När vi flög över Sarajevo ville man bara gråta. Var hade människorna varit. Hade någon klarat sig.
Men hon visade också glada möten.
– Se på den här lille killen. Han ville bli fotad och omedelbart bli utlagd på Facebook.
På frågestunden efter föredraget undrade någon hur Monas familj klarat att hon varit borta så mycket.
– Jag har en sambo sedan 20 år och han har kommit och hälsat på i flera av länderna.
Någon undrade om hon aldrig varit så rädd att hon avstått från ett uppdrag.
– Egentligen är jag rädd för att flyga, sa Mona och möttes av skratt.
– Men jag har bestämt mig för att mina rädslor inte ska hålla mig ifrån det jag vill göra.
2022 avslutade Mona sitt sista internationella uppdrag och två år senare gick hon i pension. Då hade hon varit placerad på OSSE huvudkontor i Wien och arbetat i bland annat Armenien och Central Asien. Men resandet fortsätter hon med.
– Nu är jag reseledare. Jordanien är nästa resmål.
Text: Marie Corneliusson
