Arv och särkullbarn är en källa till konflikter och tvister. Här tipsar Seniorens ekonomiexpert Annika Creutzer om hur ni kan förbereda er och undvika uppslitande konflikter.
Få saker väcker så mycket känslor som särkullbarnens arvsrätt. Jag har under åren fått höra mängder av historier berättade för mig. Rösterna är ofta upprörda, indignerade eller sorgsna. Varje historia är unik men oftast är mönstret detsamma.
Den vanligaste berättelsen handlar om en man som avlidit och lämnat efter sig barn som hans fru inte är mamma till. Barnen har rätt att få ut sitt arv direkt. Hade barnen varit gemensamma hade de fått vänta tills båda föräldrarna avlidit. Det är ofta länge sedan barnet var barn, snittåldern för ett barn som ärver är 55 år. Men en förälders död river ofta upp gamla känslor, särskilt om föräldrarna hade en sårig skilsmässa.
Mannens halva av boet ska delas mellan hans barn. Det är arvslotten. Men genom testamente kan mannen skära ner arvet till häften, laglotten. Det finns många varianter på hur testamentet är utformat. Exempelvis kan barnen lockas att vänta med att få ut sin laglott till även hustrun är död mot att de då får hela arvslotten.
Googlar jag på särkullbarn kommer det upp en mängd erbjudanden om att hjälpa till med testamenten och annan planering för att inskränka särkullbarnens arvsrätt. För det finns många sätt att komma runt lagstiftningen på mer eller mindre bra sätt.
Inom ett äktenskap äger var och en sitt.
I Sverige har barn arvsrätt enligt lag. Det finns också länder där det är fullt möjligt att göra sina barn arvlösa. En annan sak som är viktig att komma ihåg är att vi är enskilda subjekt. I Sverige talar vi inte om par eller familj i det mesta av lagstiftningen. När förmögenhetsskatten togs bort försvann det sista av parbeskattning. Inom ett äktenskap äger var och en sitt. Att allt är gemensamt är en vanlig missuppfattning. Vid en bodelning, äktenskapsskillnad eller dödsfall, delas det som är giftorättsgods lika. Exempelvis kan han stå som lagfaren ägare till ett hus men husets värde ingår i giftorättsgodset om inget annat är avtalat.
För att minska risken för alla verkliga och upplevda orättvisor som kan uppstå är det allra viktigaste att prata med varandra. Även om relationen med barnen ibland kan vara sårig tycker jag att det är mannens skyldighet att förbereda alla på hur han har tänkt och planerat med testamente, livförsäkringar och annat.
Tyvärr är det vanligt att ett testamente kan bjuda på obehagliga överraskningar av olika slag. Det mest uppslitande brukar vara när det finns fler särkullbarn än vad som tidigare är känt. En koll hos Skatteverket kan ge svar på vilka barn som finns registrerade. Förbered det som går att förbereda. Exempelvis kan en livförsäkring med hustrun som förmånstagare ge kapital som gör det lättare att ge särkullbarnen sitt arv utan att bostaden behöver säljas.
En ägd bostad brukar vara det som ställer till med störst problem. I dag är ofta en stor del av en människas tillgångar knutna till bostaden. Ett tips är att sälja den och, om det är möjligt, flytta in i en bra hyresrätt. Kapitalet från försäljningen gör det dessutom möjligt att klara en hög hyra. En hyresrätt har inget värde vid ett arv och hon kan därmed bo kvar så länge hon vill.
Eftersom det finns en uppsjö av olika upplägg för att minska särkullbarnens arvsrätt finns det också många fall där det blir fel. Att skriva över alla tillgångar på hustrun och göra det till hennes enskilda egendom är ett klassiskt exempel på hur man inte får göra. Men för att det ska kunna rivas upp krävs att särkullbarnen reagerar. För att få ut laglotten måste de reagera inom sex månader. I det fallet är det alltid bra att anlita en erfaren familjerättsadvokat.
Det kan även bli fel åt andra hållet. Även om han äger nästan allt och hans barn ska få det genom arv, har en efterlevande hustru också ett skydd. Hon har rätt att få ut minst fyra prisbasbelopp, 236 800 kronor i år, av giftorättsgodset. Om det blir slitningar kring ett arv är en lösning att begära att tingsrätten utser en boutredningsman. Kostnaden fördelas efter respektive arvtagares andel av dödsboet.
