Bodde tolv år i Eritrea. De första fem åren i bergsbyn Gheleb. Då (1962) fanns det ingen väg, ingen telefon eller annan komunikation, men vi och våra barn lärde oss att snart finna oss till rätta. Vi blev varmt välkomnade och möttes av en medmänsklighet som gjorde att vi kände oss, just det, hemma. Språket, Tigrè, var ju visserligen ett men med hjälp av en engelsktalande lärare och vår dotters snabbt förvärvade språkkunskaper så förbättrades kommunikationerna efterhand och missförstånden kunde minimeras.
Efter fem år fick vi flytta till det eritreanska höglandet, där ett nytt språk, Tigrinja, väntade.
Vi fick dela befolkningens glädje och sorg och i någon mån erfarenheter av kriget mellan den eritreanska befrielserörelsen och den etiopiska centralregeringen
Några år efter vårt återvändande till Sverige startade jag ett stödprojekt för Gheleb.
Det finurliga är att jag inte samlar in kontanktbidrag. Däremot tar jag emot frimärksklipp och vykort som jag säljer till samlare. Inga omkostnader annat ä’n bankens avgift för överfötingen av pengarna.
Alla inblandade arbetar helt ideellt.
Du kan läsa mer på min blogg: ingeronnback.blogg.se
Inge Ronnback
