Glädjen i att träffas!

De har fortsatt promenera under hela pandemin, mer än 100 promenader har det blivit. Nu när man också får träffas inomhus igen är det stor lycka i SPF Seniorerna Barkenbygden. "Vi både motionerar och bryter ensamheten," säger Alf Werner.

Det är onsdag och klockan närmar sig tio. Utanför klubbstugan som Smedjebackens båtklubb lånar ut fylls det på med medlemmar som kommer gående eller i bil. Till slut har 19 personer samlats för att ta en promenad i vårsolen. Stavspetsar och broddar knattrar mot asfalten när gänget försvinner i väg på gångvägen längs sjön Barken. På andra sidan vattnet slamrar det från värmevalsverket.
– De kör ut slagg, säger ordföranden Gert-Ove Sandberg och tittar ut över sjön.
Själv promenerar han inte i dag, men han hjälper till att göra i ordning fikat och är med på samlingen efteråt.
– Det brukar vara mellan 10 och 20 personer som går. Före pandemin hade vi också promenader på onsdagar, men då gjorde vi uppehåll på vintern och under semestern. När pandemin kom bestämde vi oss för att gå varje vecka, utan uppehåll, för att ändå kunna träffas.

I januari firade föreningen med smörgåstårta att det hade blivit 100 promenader på två år. Fikat har de gjort utomhus, med avstånd, under eken. Ibland har Gert-Ove Sandberg plockat fram gitarren och sjungit några låtar.
– Jag trubadurar lite ibland och när det har varit kallt har vi kokat glögg och värmt oss med. Ibland har vi tipspromenad också.

Ann-Marie Gardsiö och Inga-Lill Zinders promenerar tillsammans i dag. De tycker att Smedjebacken är vackert med hamnen och vattnet.
– Jag brukar tänka på att stanna upp och njuta av utsikten. Annars är det lätt att man blir hemmablind, säger Inga-Lill Zinders.
Vi närmar oss sporthallen, där SPF Seniorerna Barkenbygden brukar spela boule mot SPF Seniorerna Ludvika. Eftersom Ludvika är en större förening brukar några medlemmar i Smedjebacken följa med på deras resor och aktiviteter ibland.
Till höger ligger Prästabadet, en badplats i Barken som var omskriven i lokala medier för några år sedan när kommunen investerade nio miljoner i att värma upp vattnet med spillvärme från ståltillverkaren Ovako.
– Det blev ett stort fiasko. Änderna tyckte om att vara där så det blev ett fågelbad av det hela till slut, säger Ann-Marie Gardsiö.
Många i gänget har bott i Smedjebacken sedan barnsben. Sven-Erik Persson flyttade tillbaka till hemorten för ett par år sedan och är därmed ”ny” i föreningen.

– Det är ett jättebra sätt att träffa människor på. Jag trivs verkligen bra i Smedjebacken, det är tryggt och lagom stort samtidigt som det finns fina vyer.
Som längst blir det ett par kilometers promenad, men alla får gå så länge de vill och orkar. Karl-Ivar Hansson och Alf Werner tar en sväng upp mot kyrkan innan de vänder av mot klubbhuset för att koka kaffe. Båda är överens om att promenaderna fyller flera funktioner: Förutom motion är det också en social aktivitet som kan bryta ensamheten.
– Onsdagen före jul var det en man med och jag frågade hur han firar jul. Det blir sex minuter med hemtjänsten, svarade han. Då insåg jag hur viktigt det är att vi håller i gång även över helgerna och på sommaren. Många äldre blir ensamma när barnen och barnbarnen åker till fjällen eller på semester, säger Alf Werner.

Margareta Åhman har kommit tillbaka och ställer sina gåstavar bredvid de andra längs husväggen. De fick hon av kommunen när hon fyllde 70, berättar hon.
– Jag vet inte om de fortfarande gör det, men då delade de i alla fall ut gåstavar, reflexvästar och broddar. Man fick gå upp på kommunhuset och hämta det, helt perfekt.
Deltagarna börjar bänka sig inne i klubbhuset som snart är fyllt till sista stol. Karl-Ivar Hansson bär ut vetelängder och Alf Werner och Ingvor Jansson häller upp kaffe. Alf och Ingvor är sambos och träffades här, på en promenad, för sju år sedan.
– Det var lite lustigt, för jag skulle gå till kyrkan och lyssna på sopranen Maria Keohane efter promenaden. Då frågade jag Ingvor: Vill du följa med? Ja tack sa hon, berättar Alf.
Nu är paret ryggraden som håller i gång promenaderna och fikat. Runt bordet avhandlas både världspolitik och lokala nyheter, som att det ska bli en fiskemässa och en trädgårdsmässa på orten.

Efter det håller Inga-Lill Zinders i ett sittande gymnastikpass med rörelser för hela kroppen, som att paddla med armarna och trampa symaskin med fötterna.
Ordföranden Gert-Ove Sandberg sammanfattar fikastunderna med att föreningen både löser världsproblem och ger varandra tips.
– Vi har många synpunkter på hur världskonflikterna kan lösas. Samtidigt som vi ofta delar med oss av vardagliga saker. Det kan vara så enkelt som att någon har köpt ett busskort och berättar vad det kostade.
– Jag kallar det för spinoff. Att vi både rör på oss och har trevligt, säger Alf Werner.

Text: Karin Janson

Kommentera