Greta och Brita äter Waran för att undvika stroke. Waran är en effektiv medicin, men den kan också orsaka livsfarliga blödningar.
Greta Eriksson, 75, och Brita Rydén, 81, äter Waran, båda har pacemaker och de mäter sina blodvärden själva. Båda är med i Hjärt- och lungsjukas förening i Stockholm.
Varje tisdag träffas de och andra hjärtsjuka vid Sergels torg i Stockholm för att promenera tillsammans.
Greta Eriksson fick blodproppar i lungorna och läkarna konstaterade lungemboli. Hon har tagit Waran sedan 1997.
– Det var väldigt krångligt i början, säger hon. Blodvärdena gick upp och ner hela tiden och jag fick gå till vårdcentralen väldigt ofta för att få nivåerna justerade. Distriktsläkarna verkar ha lite svårt att hålla koll på doserna.
De senaste nio åren har hon skött kontrollen själv med CoaguChek.
– Det var inte svårt att lära sig. Jag gick på två föreläsningar för läkare på Huddinge sjukhus och en grundkurs för själva apparaten och fick sedan en egen timme för personlig rådgivning.
Greta går till vårdcentralen för kontroll två gånger om året, annars sköter hon mätningarna på egen hand.
– Jag tar prover på mig själv en gång i veckan. Jag bytte apparat nyligen eftersom teststickorna till min gamla hade utgått och då fick jag den nya till halva priset, cirka 3 500 kronor. Waranet kostar drygt 50 kronor i månaden och teststickorna kostar cirka 3 000 om året.
– Jag har inte känt mig låst av Waranet. Jag äter i stort sett allt, utom blomkål och spenat och en del andra grönsaker som innehåller K-vitamin. Jag reser ibland och försöker då röra mig så mycket som möjligt i flygplanet för att hålla igång cirkulationen.
Greta blev ombedd av sin läkare att sluta med Waranet när hon skulle göra ett tandinplantat för att undvika blödningar, men det var bara för en kort tid.
Hon tar 12,25 Warantabletter i veckan och om värdet skulle bli för högt sänker hon med 0,25 tablett så återgår värdet till det normala.
– Om det kom en bättre och inte alltför dyr medicin skulle jag överväga att byta, men jag har mått bra i tio år nu så det känns egentligen ganska onödigt.
Brita Rydén fick hjärtflimmer när hon var på besök i Australien för tolv år sedan och hon fick Waran där. Flimret blev senare kroniskt och hon fick en pacemaker inopererad för åtta år sedan.
– Waran är en farlig medicin och jag skulle gärna ta något annat om det vore möjligt, säger hon. Men jag har inte haft några större problem med Waranet.
Liksom Greta använder hon CoaguChek som hon fick för ett par år sedan och hon tar prov på sig själv varje måndag.
– Apparaten fick jag betala själv och den kostade cirka 6 500 kronor. Tidigare när jag gick till vårdcentralen fick jag betala vårdavgift varje gång och det blev ungefär lika dyrt.
– De flesta som använder Waran får gå till vårdcentralen ganska ofta. Jag går fortfarande dit men bara var tredje månad för att kolla att min apparat mäter rätt.
– Jag fick antibiotika en gång och då fick jag svåra biverkningar, men de försvann efter tio dagar.
Brita reser fortfarande ibland men inte så långa flygresor som till Australien.
– Jag känner mig inte särskilt bunden av Waranet. Det är uthärdligt för min del.
Text: Bernt Andersson
