Den förbannade ensamheten
Relationer | Ensamhet
Illustration (hårt beskuren): Stina Wollter

Den förbannade ensamheten

Många sitter ensamma i sina hus och lägenheter och vet inte vad de ska göra åt sin situation. Ensamheten tär, men är svår att ta sig ur. Att många känner sig ensamma vet man, svårare är att veta vad man ska göra åt det.

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2015-10-08

Ensamheten kan se ut på olika sätt. Att sitta ensam när man vet att det finns människor man kan ta kontakt med om man vill, tycker många är njutbart. Det är skönt att känna tystnaden sänka sig och kunna samla tankarna ett tag.
Men för den som inte har någon därute är det värre. Då blir ensamheten plötsligt väldigt annorlunda, ett gissel, en oändlig radda ensamma dagar som aldrig vill ta slut. Den ofrivilliga ensamheten är något helt annat än att bara få vara ifred ett tag.
Var tredje äldre bor ensam idag, enligt Statistiska Centralbyrån. Fram till 60-årsåldern är det vanligare att män bor ensamma, efter 60 sker en förändring, och det blir fler ensamma kvinnor. Bland de som är över 60 bor 39 procent av kvinnorna i ensamhushåll, jämfört med 23 procent av männen.

Ofrivillig och isolerad situation
Den som bott ensam länge kanske blivit duktig på att bygga upp fungerande rutiner, med umgänge med vänner och bekanta som bryter av ensamheten med jämna mellanrum. Värre kan det vara för den som plötsligt blir ensam efter många år av samboskap. En personlig förlust leder inte sällan till en ofrivillig och isolerad situation, och det är inte alla som klarar av att bygga upp ett nytt sätt att leva, där man mer aktivt måste ta kontakt med sin omgivning. Man blir helt enkelt sittande, och mäktar inte med att få till en förändring i sitt liv. Ensamheten sänker sig över en som ett tungt täcke.

Social och existentiell ensamhet
Att flytta till ett äldreboende är heller ingen garanti för att inte känna sig ensam. Sju av tio som bor på äldreboenden besväras av ensamhet, och drygt hälften av de som har hemtjänst känner sig ensamma, visar en enkätundersökning som Socialstyrelsen gjort.
Man brukar skilja på social och existentiell ensamhet. Socialt ensam är den som saknar familj och vänner. Det kan gå att göra något åt, med lite kraft och vilja. Värre är det med den existentiella ensamheten – den som ligger tung i bröstet även när man är bland andra.
Tyvärr finns ingen snabbverkande medicin mot ensamhet. Men att veta att det finns många andra i samma situation kan kanske lindra något. Man är inte ensam om ensamheten.

Text Ulrika Palmcrantz

 

Den här texten är hämtad ur Veteranen nr 6 2015. Vill du inte missa något nummer av tidningen? Bli medlem i SPF Seniorerna, så får du Veteranen som medlemsförmån.

Ensamhet i siffror

Var tredje äldre bor ensam. Bland 60+arna är det 39 procent av kvinnorna som bor ensamma, 23 procent av männen. (Statistiska Centralbyrån).

Även på äldreboenden kan man känna sig ensam. 7 av 10 som bor i särskilt boende känner sig ensamma ibland, 2 av 10 känner sig ensamma ofta. (Socialstyrelsen).

Bland de som har hemtjänst är det drygt hälften som besväras av ensamhet ibland, var tionde gör det ofta. (Socialstyrelsen).

Forskare vid University of California publicerade 2012 en studie där man intervjuat och följt 1600 personer med en snittålder på 71 år. 43 procent uppgav att de kände sig ensamma. Sex år senare hade 22,8 procent av dessa dött, jämfört med 14,2 procent av de som inte kände sig ensam. Ensamheten har alltså en påverkan även på den fysiska statusen.

Dölj faktaruta

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2015-10-08
Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.