För att skydda patienter och anställda inom demensvården behövs ny lagstiftning om vad personalen får göra när det gäller tvångsåtgärder mot de sjuka. Det skriver företrädare för geriatrik och äldrepsykiatri.
Alla som arbetar med demenssjuka vet att det uppstår situationer där den sjuke inte bör bestämma själv. Ingen vill att en demenssjuk patient skall gå vilse, frysa ihjäl eller skada sig i trafiken, skriver debattörerna.
– Men när andra åtgärder inte räcker behövs ibland lugnande läkemedel för att dämpa stark oro. Grundlagen utgår från att alla vuxna människor är fria att bestämma över sig själva. Såväl inlåsning som tvångsmedicinering är uttryckligen förbjudna, men förekommer trots det dagligen i demensvården.
Eftersom tvång inte får förekomma – till exempel genom att låsa in demenssjuka som annars skulle irra bort sig eller blanda nödvändig medicin i maten – tvingas alltså personalen dagligen till olika grader av olagligheter på humanitär grund, anser geriatrikern Gunnar Akner med flera som står bakom artikeln.
Det här skapar frustration och rättsosäkerhet. För var går gränsen mellan ”rimliga” och ”orimliga” olagligheter? frågar sig debattörerna som menar att vårdpersonalen idag lämnas i sticket utan stöd av en lagstiftning.
Det får farliga konsekvenser.
– Genom att mer eller mindre tvinga vårdpersonal att begå ”rimliga” olagligheter av humanitära skäl underlättar vi för andra olagligheter, som till exempel den ovärdiga inlåsningen av 72-åringen i Huddinge.
Debattörerna kräver en ny lag och hänvisar till England och Wales där det sedan 2007 finns en lag som kallas The mental capacity act från 2007.
Lagen har tillkommit för att skydda människor med nedsatt autonomi på grund av sjukdomar i hjärnan, till exempel demenssjukdom.
– Lagen reglerar hur man skall bedöma om en person har beslutsförmåga, och hur man skall gå till väga om så inte är fallet. Lagen har tillkommit efter omfattande samarbete mellan läkare, psykologer, annan vårdpersonal, jurister, socialarbetare, anhörigföreningar med flera. The mental capacity act skulle kunna tjäna som förebild för en ny svensk lagstiftning.
I vintras drog regeringen tillbaka ett lagförslag om tvångsåtgärder, bland annat efter protester från SPF. Läs mer om den diskussionen här.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
DEBATTÖRERNA
Gunnar Akner, ordförande Svensk Geriatrisk Förening
Anne Ekdahl, ordförande Svensk Geriatrisk Förening
Maria Eriksdotter, styrelseledamot Svensk Geriatrisk Förening
Peter Nordström, vetenskaplig sekreterare Svensk Geriatrisk Förening
Karin Sparring Björkstén, ordförande Svensk Förening för Äldrepsykiatri
Läs hela debattinlägget här.
