Lyssna på de äldre och samarbeta med de kommunala pensionärsråden. Det rådet gav SPF Seniorerna till politiker och byggherrar för att börja luckra upp bostadskrisen för seniorer.
Hur skapar vi långsiktiga förutsättningar för att bygga för äldre?
Sehlhall, Skanska, Heba, Hemsö och SPF Seniorerna gjorde på tisdagen (23/6) gemensam sak för att lyfta frågan till debatt på ett välbesökt seminarium i en vacker innergårdsmiljö i Visby.
Bakgrunden: Sverige står inför en kraftig ökning av äldre, särskilt över 80 år, samtidigt som möjligheterna till trygga boenden minskar.
När kommunernas investeringsbehov växer, befolkningen åldras och allt fler äldre bor kvar i bostäder som inte är anpassade för morgondagens behov rasar trygghet och livskvalitet.
För politikens svaga handlingskraft och bristande investeringsvilja får seniorerna och deras anhöriga betala priset.
Branschen då? Ja, man säger sig vilja bidra, men menar att utan statligt investeringsstöd är kalkylerna svåra att få ihop.
Så hur kan behoven mötas – med eller utan nytt stöd?
SPF Seniorernas förbundsordförande Maria Larsson förklarade att man i organisationens färska bostadspolitiska program anser att ett investeringsstöd är ett måste.
Men frågan har många bottnar, och en dimension som inte får glömmas är att äldre är olika och alltså har såväl olika behov som olika preferenser.
– Byggbranschen bör kroka arm med de kommunala pensionärsråden och uppvakta politikerna med gemensamma initiativ om vad de äldre faktiskt vill ha för boende, sa Maria Larsson. Det skulle kunna sätta rätt sorts press på politikerna.
Tre skäl
Det finns åtminstoen tre skäl till att Sverige står inför en äldreboendekris, menade bland andra Skanskas affärsutvecklingschef Markus Hammarström och Hemsös projektutvecklingschef Anna Marand.
- Byggandet av nya äldreboenden och andra bostäder för äldre har inte hållit jämna steg med behoven, trots att antalet personer över 80 år ökar kraftigt.
- Kommunerna klarar inte att på egen hand finansiera de investeringar som krävs. De generella statsbidragen är avgörande för äldreomsorgens drift men är inte avsedda för, och räcker inte till, nybyggnation.
- Avskaffandet av investeringsstödet för bostäder för äldre.
Så vilken är den enskilt viktigaste reformen man vill se, utöver återinfört investeringsstöd?
– Inför en lag om valfrihet för särskilda boenden på riksnivå i stället för kommunnivå. Danmark gör så, föreslog Markus Hammarström.
– Vi vill också se en tydlig styrning från regeringen om vad man får göra på kommunernas detaljplanenivå, betonade Anna Marand.
Moderata riksdagsledamoten Malin Höglund betonade i stället kommunernas roll.
– Kommunerna har ett ansvar att se till att det finns bostäder. De äger frågan, de måste planera.
Hon höll med om betydelsen av Maria Larssons idé att lyssna noga på vad seniorerna själva verkligen efterfrågar.
– När jag var kommunalråd var de kommunala pensionärsråden våra bästa vänner när vi jobbade med de bostadspolitiska frågorna, sa Malin Höglund.
Maria Larsson fyllde på:
– Äldre är olika. Man vill klara sig själv. Man vill bo i eget boende. Inte i ett särskilt boende förrän man drabbas av en långtgående demens eller annan svår sjukdom.
Kanske vill man sälja sin villa och flytta – om det finns ett seniorboende med en grön plätt utanför. Alternativen är för få.
– Men återigen, inte vill inte samma sak. Så fråga de äldre själva. En annan sak som måste bli bättre är möjligheterna att flytta till annan kommun, om man kanske har sina barn och barnbarn på annan ort. Det måste göras mer möjligt att ta ett sådant steg.
Petter Hallenberg, vice VD för Sehlhall, efterlyste med ett lätt uppgivet tonfall en politisk handlingskraft som borde ha varit på plats för 40 år sedan.
– Vi har ju vetat i 30-40 år hur många 80-plussare vi skulle ha behövt bygga bostäder till.
– Nu handlar det inte bara om en byggutmaning längre, utan om en samhällsutmaning. Personalrekrytering och detaljplaneprocesser måste lösa, och mycket mer. Men man pratar mer ideologi och huvudmannaskap i stället för att tala om lösningar av de verkliga problemen.
Kommission
Centerpartiets bostadspolitiska talesperson Alireza Akhondi valde ett krasst perspektiv:
– Hemtjänst är billigare än särskilda boenden. Då byggs det inte särskilda boenden. Punkt. Vi behöver tillsätta en bostadspolitisk kommission på nationell nivå som de facto börjar jobba med hela frågan.
Nya former
Mickey Magnusson, oppositionsråd (S) i Helsingborg menade att allt inte behöver byggas bort.
– Vi måste hitta och våga testa nya former. Gemenskapslokaler nyttjas inte, för de som har tillgång till dem är alltför sjuka för att använda dem. Samtidigt sitter många hemma i eget boende och har inte det bästa möjliga livet.
