Med stigande ålder borde man kunna välja att bo kvar hemma, flytta till ett trygghetsboende eller till en vårdbostad. Men verkligheten är den motsatta för många äldre.
Det konstaterade Bräcke Diakoni på ett Almedalsseminarium på tisdagskvällen.
Ett seminarium som kan ses som en uppföljning av förmiddagens SPF Seniorerna-seminarium på ett likartat tema. Det tycks finnas fog för att påstå att intresse för bostadsfrågan är i stigande, åtminstone i årets upplaga av politikerveckan i Visby.
– Självbestämmandet minskar, till priset av ökad otrygghet och ensamhet. Hur blev det så här? Och hur ändrar vi det? frågade moderatorn Mona Kjellberg.
Tre paneler
Frågorna försökte besvaras av inte mindre än tre paneler bestående av politiker – bland andra civilminister Erik Slottner (KD) och Lena Hallengren, gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen – ekonomer och företrädare för civilsamhället, bland dem SPF Seniorernas generalsekreterare Peter Sikström.
– Menar vi allvar med valfrihet måste den gälla hela livet, även den dag vi är tvungna att flytta till ett äldreboende. Vi måste skapa möjligheter att fortsätta leva det liv vi har levt och då måste det till många olika typer av boende, sa Peter Sikström till den fulltaliga publiken.
I likhet med förbundsordförande Maria Larssons budskap på förmiddagen tryckte Peter Sikström på vikten av att komma ihåg det viktigaste när nyckelaktörer letar efter svar på hur man ska tillgodose äldres behov av bostäder.
– Se till att äldre kommer med i processen. Det finns en underlig tendens att glömma att fråga dem det gäller.
Med rapporten, ”Från hinder till hem”, som släpptes i samband med seminariet görs en unik genomlysning av dagens system – som enligt rapportförfattarna Bräcke Diakoni, JM och Stenvalvet är ett ”lapptäcke av regler och motverkande finansieringsvillkor”.
Ofrivilligt kvarbo
Rapporten konstaterar att Sverige bygger för få särskilda bostäder för äldre – och att dagens system begränsar äldres faktiska valfrihet.
Dagens svenska situation är paradoxal och orimlig: Bostaden kan bidra till trygghet, hälsa och livskvalitet. Ändå upplever allt fler äldre ett ofrivilligt kvarboende, ensamhet, ökat stöd i hemmet och mer av anhörigas insatser.
Argument
Vägen till förbättring menar man går längs en 8 punkters väg – 8 reformer som syftar till att stärka kommunernas incitament och förmåga att planera, finansiera, upphandla och bygga fler ändamålsenliga bostäder för äldre.
Den välskrivna rapporten, kanske en av Almedalsveckans mest genomarbetade alla kategorier, utgör en utmärkt provkarta på argument att använda inte minst av kommunala pensionärsråd i bearbetningen av de lokala kommunpolitikerna, som är de som faktiskt har ansvar för att ordna med bostäder.
Eller som civilminister Erik Slottner uttryckte det:
– Äldres boende är inte bara en kommunal fråga, men ett kommunalt ansvar.
På frågan om han kan se någon särskild reform från statens och regeringens sida svarade Erik Slottner att han ser investeringsstödet som en möjlighet när det gäller att få bättre fart på trygghetsboenden.
Många kommuner som vill ha trygghetsboenden har väldigt svårt med ekonomin för detta. Ett investeringsstöd skulle kunna råda bot på en del av detta.
Åtta reformer
Det här skulle kunna öka valfriheten och få fart på byggandet av särskilda bostäder för äldre, menar Bräcke Diakoni, JM och Stenvalvet.
- Inför en äldreomsorgsavgift (statligt finansierad behovsersättning) för äldre med stora omsorgsbehov.
- Höj de särskilda avgifterna för kommuner vid ej verkställda beslut.
- Ändra Boverkets föreskrifter så att vårdbostäder ryms i användningen Bostad och sänk parkeringskraven.
- Modernisera bostadstillägget.
- Inför nationella upphandlingsmallar.
- Samordna vårdplatser regionalt.
- Stärk biståndsbedömt trygghetsboende som boendeform.
- Inför nationella nyckeltal för äldreboenden
Här finns hela rapporten.
