Lika vård för alla – eller?
Vård & omsorg | Ojämlikt
Högutbildade får träffa specialister, lågutbildade en allmänläkare. Illustration Linnéa Blixt.

Lika vård för alla – eller?

Högutbildade får bättre och nyare läkemedel. De bor också hemma längre och slipper oftast äldreboende. Ojämlikheten mellan olika grupper av äldre är tydlig, visar forskning.

Tidningen Senioren
Publicerad 2019-04-01

De flesta äldre vill fortsätta bo kvar hemma hellre än att flytta in på äldreboende. Är man högutbildad är chansen större att det faktiskt blir så. Det framgår av ett forskningsprojekt vid Aging Research Center på Karolinska sjukhuset i Stockholm.

Störst skillnad hos de äldsta

Stefan Fors och fyra andra forskare har undersökt utbildningsskillnader mellan olika grupper av äldre och om detta påverkar deras sista tid i livet. Man utgick från att det var mer sannolikt att lågutbildade hamnade på institution. En slutsats som visade sig vara korrekt. Den största skillnaden fanns bland de allra äldsta, från 85 och uppåt. Bland de yngre var skillnaderna lite mindre.

lågutbildade får sämre läkemedelsbehandlingar än högutbildade

– Vi har länkat ihop en rad administrativa register, dödsorsaksregistret, socialtjänstregistret, läkemedelsregistret och slutenvårdsregistret. Vi tittade på äldre personers vårdkedjor under det sista året i livet. Om de flyttade till särskilt boende och om de blev inlagda på sjukhus, samt var de dog. Det visade att de som bodde hemma ofta åkte in och ut från sjukhuset i slutet av livet. Vi såg att det var en betydande andel av de äldre som hade tre eller fler oplanerade inläggningar under de sista månaderna av livet, säger Stefan Fors.

Äldre och skillnader i utbildning

  • Forskningsprojektet vid Aging Research Center på Karolinska sjukhuset omfattade alla över 65 som dog i Sverige år 2013.
  • Det handlade om totalt 75 000 personer från 65 år och uppåt. Störst skillnader märktes bland de äldsta, från 85 år och uppåt.

 

Dölj faktaruta

En oväntad slutsats av forskningsprojektet var att högutbildade ofta dog på sjukhus. Som äldre hade man kanske inte reflekterat över att det kunde bli en konsekvens av att bo kvar hemma så länge det gick.

Vad tror du det beror på att högutbildade lyckas i det här avseendet och bor kvar hemma?
– Det är svårt att säga, men det kan ha att göra med att de har en förmåga att orientera sig i systemet och kämpa för att få som de vill, svarar Stefan Fors.

Motstånd mot att flytta

Under senare år har många platser på äldreboenden plockats bort. Det gör att det finns få platser, och de som finns är främst till för demenssjuka och personer med höga vårdbehov. Det tror Stefan Fors bidrar till ett motstånd att bo på institution.

– Jag anser att det är en diskussion vi bör ha, om det är så det ska vara. Vi har länge pratat om att det saknas boendeform för äldre med omsorgsbehov, men som inte är fullt så skröpliga. Det är många som arbetar för en sådan lösning.

Svårare att påverka

För lågutbildade kan det vara svårare att påverka boendesituationen. Stefan Fors skulle vilja studera om biståndshandläggarnas bedömningar är ojämlika beroende på i vilken kommun man bor, och deras olika prioriteringar.

Ville gå längre

Som forskare är han inriktad på ojämlikhetsperspektiv och hälsa. Även här finns stora skillnader mellan olika äldregrupper. I grunden har högutbildade genomgående bättre hälsa. De får bättre och nyare läkemedel, visar en tidigare läkemedelsstudie man också gjort vid Aging Research Center. Studien bestod av flera delar. En av dem handlade om olämplig medicinering, som till exempel olämpliga kombinationer av läkemedel eller läkemedel som man inte ska ha en längre period, men där äldre patienter får det ändå. Det är vanligare bland lågutbildade som dessutom har sämre hälsa.
– I vår läkemedelsstudie ville vi gå längre än att bara konstatera att lågutbildade får sämre läkemedelsbehandlingar än högutbildade. Vi ville försöka förstå varför, säger Stefan Fors.

Specialister eller allmänläkare?

Han berättar att de valde ut äldre patienter med psykofarmaka och undersökte vem som förskrev den. Tanken var att geriatriker eller psykiatriker hade bäst förutsättningar att ta hänsyn till den äldre personens situation och behov. Resultatet visade att högutbildades medicin oftare skrevs ut av specialister, medan lågutbildade oftare fick sina läkemedel förskrivna av allmänläkare.

Biverkningar

– Våra studier visar att risken är lägre för högutbildade att få olämpliga läkemedel och de får även nya läkemedel. Det här kan få betydande konsekvenser eftersom många äldre har långa, växande läkemedelslistor. Av personer som jobbar inom vården har jag fått höra att det finns ett större motstånd mot att ta bort olämpliga läkemedel, än att lägga till nya. Många besök inom vården beror idag på biverkningar av läkemedel.

Behövs högre geriatrisk kompetens

En förklaring till skillnaden ifråga om läkemedel är att högutbildade ofta bor i större städer, där specialisterna finns. Stefan Fors menar att man skulle kunna förändra den här skillnaden och se över riktlinjerna vid förskrivning av läkemedel till äldre, och även se till att höja den geriatriska kompetensen hos allmänläkare.

Äldre och olämplig medicinering

  • En tidigare studie kring läkemedel som gjorts omfattade drygt 200 000 personer i åldern 75-89 år. Den visade att högutbildade i högre grad fick medicin förskriven av specialister, medan lågutbildade oftare fick sin medicin förskriven av allmänläkare.
  • Ett nytt datorprogram som går igenom läkemedelslistor och larmar vid olämpliga läkemedelskombinationer har börjat användas inom vården, men än så länge i begränsad omfattning.
Dölj faktaruta

Han anser att det är nödvändigt att regelbundet se över äldre personers läkemedelslistor för att kunna flagga rött om det är något olämpligt. En kollega till Stefan Fors har utvecklat ett datorprogram som automatiskt går igenom läkemedelslistor och larmar vid olämpliga läkemedelskombinationer. Programmet har börjat användas inom vården, men än så länge i begränsad omfattning.

Vilket ansvar har vården för den medicinska ojämlikheten?
– Jag tror att det delvis handlar om bemötandet av patienten. Många läkare pratar ett medelklasspråk. De har samma referenser som högutbildade vilket gör att den gruppen har lättare att bli förstådda, kan ställa krav och få dem tillgodosedda. Om man inte kan föra en dialog med läkaren blir man ännu mer utelämnad som patient. Jag tycker att man ska kräva en regelbunden genomgång av sina mediciner hos husläkaren och ta reda på om alla är nödvändiga.

Detta borde ske automatiskt och inte vara en uppgift för patienten, anser han.

Många läkare pratar ett medelklasspråk

Olika livsvillkor

Stefan Fors påpekar att ojämlikheten i hälsa bland äldre beror på skillnader i livsvillkor som ackumulerats under ett helt liv. Vissa skillnader ser ut att bestå, även om samhället utvecklas och alla får det bättre. Fast vissa grupper får alltid större utdelning i livet. Enligt Stefan Fors är skillnaderna väldigt robusta över tid. Det kan man konstatera i många länder, inte bara i Sverige.

En ren orättvisa

Att äldre inte behandlas lika inom välfärdssystemet menar han är en ren orättvisa.
– Det kan vi göra något åt och i möjligaste mån ge en likvärdig vård. Min uppfattning är att skillnaderna kommer att öka framöver, eftersom vi har ökande inkomstklyftor överlag. Det skulle förvåna mig om det inte märktes här också, avslutar han.

Text: Ulla-Karin Höynä
Illustration: Linnéa Blixt

 

Tidningen Senioren
Publicerad 2019-04-01
Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor inom medicin, pensioner & skatter, må bra samt sex & relationer.