Den första uppdateringen kommer redan 30 juli från Västmanland: En bild på rönnbär ackompanjeras av kommentaren ”Det blir knappast vackrare än så här. Jag älskar hösten.” Protesterna låter inte vänta på sig. Visst, många instämmer i kärleken till hösten, men inte var det väl dags än på ett tag?
7 augusti tar jag mig ett långt skönt dopp från den nya badbryggan i den lokala sjön och tänker ”vad skönt, det kommer att bli fler bad i år.”
8 augusti kommer en rapport från Stockholm: ”Tyvärr måste jag meddela att den där vinden som blåser ute inte är någon sommarbris …”
Samma dag är jag tillbaka på jobbet. Chefredaktör Gunilla rapporterar om alla pressmeddelanden som handlar om julen. Julen! Inte redan.
En person i Uppsala kommer med iakttagelsen att höstkylan alltid kommer när lärarnas läsår börjar. En annan hävdar att sommaren slutar vecka 33. En tredje menar att det alltid blir varmt igen när alla lönearbetare är tillbaka från semestern.
Så vad säger proffsen? Den meteorologiska definitionen av höst är att dygnsmedeltemperaturen ska vara sjunkande och ligga mellan 0 och 10 plusgrader. Den tidigaste hösten, i nordligaste delen av Sverige, infaller i regel inte förrän 16 augusti (Kiruna) enligt SMHI.
I Östersund blir det normalt höst kring 5 september och i Malmö så sent som 12 oktober.
Och! Det finns fler meteorologiska definitioner. Hösten kan, enligt SMHI, inte infalla före 1 augusti, hur kallt det än är. Enligt kalenderdefinitionen omfattas hösten dessutom av månaderna september, oktober och november.
Nu kanske någon hävdar att det krävs mer än 11 plusgrader för att de rätta sommarkänslorna och badlusten ska infinna sig. Jo, det håller jag med om. Det är bara vår reporter Jan som glatt badar även i kalla vatten. Men kan vi inte åtminstone få kalla augusti för en sommarmånad? Tre sommarmånader per år kan vi väl vara värda?
Än får vi gå med sandaler utan strumpor i. Än är det sommar kvar, säger jag och SMHI.
