Min mamma vet hur man sätter upp en väv och har skapat sina egna mönster i handdukar, löpare och filtar. Hon kan sylta, saft, konservera och gör världens godaste småländska kroppkakor. Hon vet hur man får våfflor alldeles frasiga och hur man tecknar en kyckling så den blir på riktigt gullig. Hon har målat utsökt vackert i porslin, kan stoppa hälen på strumpor och har sytt kuddar i skånskt yllebroderi jag är stolt att ha i min soffa.
Hon är så mycket mer kunnig i handens intelligens, vilket kräver hela intelligenspaketet (hon tog även en universitetsexamen när jag väl börjat skolan), än vad jag någonsin kommer att bli. Det händer ofta jag att jag tänker: Det där borde jag ha lärt mig.
Ann-Charlotte Andersson gjorde mer än bara tänkte och tog ett år ledigt för att lära sig sin mammas avundsvärda färdigheter. Läs mer om denna kloka kunskapsöverföring på sidan 12 i nummer 4 av Senioren eller också kan du läsa texten här.
Även vår omslagsperson Hans Blix är en person som beundrar handens kompetens. När vi träffade honom berättade han lyriskt om när han på riktigt träffades av den vävda skönhetens kraft via en matta från Kazakstan. Hans Blix är en svensk som varit först med mycket: allt från docka i South Park-gängets film Team America till första representanten från väst att inspektera kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Han vill genom sin långa erfarenhet av internationell politik försöka ge en förklaring till Rysslands avskyvärda krig. Som jag ser det finns det bara en part som bär det fulla ansvaret – och det är Ryssland.
