I höstas stod jag på en strand i Montenegro och tvekade som vanligt. Havsbad är ett mycket långsamt och prövande förehavande för mig. Med lååång startsträcka.
Så ropar en av reskamraterna som sedan länge ligger och guppar i vågorna: Wow, har du sett vilka fina gröna stenar som ligger på botten här?! Var? säger jag och dyker i.
Det var sista beviset på det min mamma nämnde i somras – att jag alltid släpade hem stenar och snäckor när jag var liten. Skulle jag ha gjort det, vad tokigt, det har jag inget minne av, tänkte jag.
Tills jag kom hem och såg den lilla samlingen fina stenar som låg på fönsterbrädan i köket. Och de vackra runda stenar plus en bit kol från Svalbard som låg i sovrumsfönstret. Och de små kollektionerna av intressanta stenar estetiskt placerade runt om i bokhyllan. Som jag på något sätt inte riktigt sett förut.
Jag ska nu följa vår ekonomiexpert Annika Creutzers råd om att börja 2024 med en storstädning.
Se sidan 21 för hennes kloka tips. Konton utan ränta ska bort, plus några onödiga prenumerationer.
Men stenarna får stanna. Där har jag nu lagt till två fina gröna stenar.
Nytt utseende: Från och med detta nummer kommer Senioren med häftad rygg. Detta i besparingssyfte. Vi har en stor upplaga och distributionskostnaderna har rakat i höjden. Testa oss gärna som e-tidning. Läs mer på senioren.se Skriv ”e-tidning” i sökrutan för mer information.
Nytt tankesätt: Min diagnos är neurotypiker. Jag är en vanlig. Vi ljuger ofta. Vi är angelägna om att tillhöra ett sorts outtalat nätverk. Clara Törnvalls bok Vanliga Människor: Autistens guide till galaxen vänder på det vanliga sättet att tänka om diagnoser. Tankeväckande och jättebra.
