Vårt koloniområdes stolthet har gått bort. Alldeles för tidigt.
Inga hann bara bli 101 år när covid tog henne. Ovärdigt, onödigt och på grund av andras likgiltighet.
Inga bar sina 101 år med nätt elegans och njöt ofta av en kopp kaffe och en cigarrett inramad av sin lotts prunkande växtlighet. Hennes väg till kolonin gick via djupa rulltrappor och en lång tunnelbanefärd. Jag brukade oroa mig för att hon skulle bli knuffad av sina medresenärer. Att de inte skulle vara tillräcklig uppmärksamma på att de var nära en person man fick vara lite extra aktsam med. Men det var inte i trängseln i Stockholms tunnelbana faran fanns. Hon, som varit så vaksam och försiktig under pandemin, föll olyckligt tidigt i höstas. Hon skickades efter sjukhusbehandling till ett korttidsboende med uselt rykte för rehab. Hennes barn ville självklart veta om personalen var vaccinerad och hur man såg till att de inte drog in smittan när de fått reda på att covid fanns på boendets så kallade omsorgsavdelningar. Allt de fick veta var att det var en integritetskränkande fråga.
Hon blev smittad nästan omgående och flyttades till ett akutsjukhus där alla klutar sattes in eftersom hennes hjärta var starkt och övriga organ friska. Hon kämpade men det var försent.
Det kan finnas anledningar till att man inte är vaccinerad, som allergier eller att man genomgår en medicinsk behandling. Men arbetar man inom vården, på omsorgsboenden eller inom hemtjänst då SKA man vara det. Och det är iskall flathet och fullständig galenskap att det tillåts vara på något annat sätt.
Odling: Snart dags att peta ner vitlök och att vinterså sallat, svartkål och morötter. Det är inte alltid vintersådden funkar. En mild period följt av en köldknäpp kan förstöra klabbet. Men när det går i lås blir vintern mentalt så mycket kortare.
Uteliv: Toppen att gå på fulla restauranger med goda vänner igen. Men ljudnivån! Utomhusbord och begränsat antal personer på få bord inomhus hade sin charm ändå.
Bok: Linné kallade dem ”floras vandrande pack”.
Det har jag lärt mig i den helt underbara boken Svamparnas förunderliga liv skriven av Anders Dahlberg & Anna Froster. Kunskapsnivån är hög och myllrande och språket en ren fröjd. Läs och njut!
