En ny våg av Britpop är här. Seniorens chefredaktör Kristina Adolfsson berättar och tipsar om en favorit.
Mellan 1992 och 1997 ungefär hade Britpop sin storhetstid. Ett begrepp som kategoriserades av gitarrbaserade band med nästan uteslutande manliga medlemmar som stod med rötterna i The Kinks och The Beatles och ofta höll en ironisk ton i sina texter. Alla Britpop-bandens frontfigurer hade bra hår och talade gärna föraktfullt om varandra. Alla verkade tycka att det var spännande och premiärminister Tony Blair utbrast att nu var vi minsann Cool Britannia!
Brittisk musik har ofta haft sådana här kluster-perioder av artister med likartade uttryck, attityd och utstrålning. Vi ska inte gräva oss bakåt till 60-, 70- och 80-talet för att bevisa denna tes för då tar den här texten aldrig slut utan bara frimodigt fortsätta framåt från Britpop del 1.
Nu är det ett sådant momentum igen.
Så, om vi ska prata om brittisk pop som det uppstått ett momentum kring och älskas av miljontals så kom nästa kluster under åren 2006–2015 och kategoriseras av kvinnliga soloartister med starka röster präglade av soul, retropop och jazz. Som Adele, Paloma Faith, Duffy och Amy Winehouse.
Och nu är det ett sådant momentum igen. Älskat av miljontals. Återigen med kvinnliga soloartister med distinkta röster men med överlag mer av soul och R&B-influerad pop med personliga texter. Med artister som RAYE, Sienna Spiro, Olivia Dean. Lola Young och Jorja Smith. Även Charli XCX passar in i gänget trots att hon har ett betydligt mer elektroniskt klubbmusiksound. Det som förenar dem är i stället till större delen egenskriven musik och starka identiteter.
Min favorit av kvinnorna är den multibegåvade RAYE som alltid gör bombastiska nyskapande kompositioner med inslag av jazz och ofta hjärtknipande genialiskt personliga texter. RAYE – för övrigt klasskamrat med den mer lågmälda och souliga Olivia Dean – startade som just topliner (se nedan) åt andra artister och har alla chanser att bli en magnifik stjärna. Faktum är att hon redan är det.
Rekommenderade låtar av RAYE: Escapism, Where is my husband, Click clack symphony (med Hans Zimmer), Joy (med sina systrar Amma och Absolutely) och The thrill is gone.
Musiktermen: Topliner
Den ensamma låtskrivaren som står för både text och musik existerar såklart fortfarande men i populärmusik idag pratar man ofta om artist, producent och topliner. Väldigt enkelt förklarat kommer producenten med ett beat, kanske även en melodi. Topliners jobb är att ge melodi eller förädla melodin om det redan finns en sådan med refränger samt att skriva texten. Att göra det hela så gripande och lyssningslockande som möjligt.
Artistens jobb är att med röst och image göra anrättningen till sin egen och lyfta det i rätt riktning. Topplistorna eller dansgolvet. Kända topliners är
Sia, Julia Michaels samt svenska Noonie Bao och Tove Lo plus Sverigebaserade Savan Kotecha som arbetat med Max Martin i flera år.
Kristina tipsar
Konsert: Alla band är inte bra live men Lake Street Dive är exceptionellt bäst på scen. Svängigt melodiskt med toner av Beatles och Motown och jazz och just nu. Lägg till superkompetenta musiker och en sångerska med röst som en kristallklar fjällbäck. Du behöver inte kunna en enda låt sedan tidigare för att ryckas med. Fållan i Stockholm den 24/9, Rockefeller Oslo den 25/9 och Vega i Köpenhamn 26/9.
Svensk pop: Duon Pom femme upprepar traditionen med att släppa en ljuvligt fjäderlätt sommarsingel även i år. Love junkie är solkysst tidlös pop med ett stråk av vemod över att löven snart faller. Missa inte tidigare singlar: Human touch och Summer kissin’.
