Vad är förlåtligt och oförlåtligt? Ställde mig plötsligt denna fråga.
Drottning Kristina uttryckte sig så här: ”Både hos vänner och ovänner måste man förlåta allt som är förlåtligt”. På en vepa som jag har fått från min dotter och som jag har hängt upp på väggen står det:”Lär dig livets stora gåta: älska, glömma och förlåta”.
Vad anser du är förlåtligt och oförlåtligt. Är det viktig kunna förlåta och ta emot förlåtelse?. Har du gjort det själv och hur kändes det efteråt.? Varför gjorde du det? Hur viktig var det för dig att försonas eller hur kändes det om du inte kunde göra det eftersom det var för sent?
Magdalena
