Att inte bevilja assistansersättning för personer över 65 är ingenting annat än åldersdiskriminering, skriver en liberal riksdagskandidat.
När den personliga assistansen diskuteras kommer ofta kostnader för samhället upp. Man tar aldrig upp vad den personliga assistansen ger tillbaka till den enskilde, till anhöriga, till samhället. Det som istället ska diskuteras och som är det absolut viktigaste med personlig assistans är att kunna leva ett värdigt liv. Den personliga assistansen är för många en förutsättning för arbete och inkomst, och att kunna bidra med sina resurser.
Allt annat är åldersdiskriminering.
Vi liberaler tycker att den övre åldersgränsen för att kunna få personlig assistans ska avskaffas. Personer över 65 år som idag har assistansersättning ska få rätt att vid behov få assistansen utökad och har man inte tidigare haft personlig assistans ska man få rätt till assistansersättning efter 65 år om man har en funktionsnedsättning. Allt annat är åldersdiskriminering.
Vi får inte glömma att syftet med personlig assistans är att ge frihet. Det handlar inte om vård eller omvårdnad. Rätten till assistans är en mänsklig rättighet.
Maria Lundqvist-Brömster, riksdagskandidat (L) från Nordmaling
