Jag kollade på Seniorens Kontaktannonser i dag, och det var med blandade känslor.
En man söker sällskap mot nio kvinnor som söker män.
Jag tvekade länge med att skriva några rader. Oddsen verkade att vara emot mig.
Jag gläds över att det inte finns så många äldre män i Skåne som sitter ensamma.
Däremot så är jag realist, och jag känner att det blir svårt att finna en karl att dejta och lära känna för en eventuell närmare bekantskap.
Tråkigt, för jag saknar någon att träffa emellanåt, och få krama på, och få kramar tillbaks.
Det sägs att hoppet är det sista som sviker, då jag hoppas på att det är så.
Jag önskar en liten guldkant när vi träffas, för jag vill leva mitt liv med ömhet, förälskelse och massor med pussar och kramar.