Lyckan i att äga mindre
Hemma | Flytta
Kristina Öström. Foto: Dan Hansson

Lyckan i att äga mindre

Kristina Öström flyttade till mindre för att bli friare. Mindre utgifter och mindre saker att hålla reda på. Inte en dag har hon ångrat sig.

Tidningen Senioren
Publicerad 2016-04-04

Jag kunde ha resonerat som så många andra, alltså: ”varför flytta nu? Det gör jag tids nog, när det är så dags”. Men slumpen grep in. Vilken välsignad slump som fick mig att flytta från större till mindre medan jag ännu kunde ta vara på fördelarna med det!
Du har säkert hört dem själv, de där människorna som med en suck konstaterar något i stil med: ”Vi borde förstås flytta. Det här är för stort för oss – men hur ska vi orka? Och så alla saker!”
Så de bor kvar, med större ytor att sköta än de egentligen orkar med och högre månadskostnader än de är bekväma med. För är det inte en trädgård som de älskar eller vuxna barn som vill kunna lämna barnbarnen hos dem, så är det blotta tanken på ett vindsutrymme som stadigt fyllts på sedan tjugo, trettio år tillbaka, ärvda möbler eller överfyllda linneskåp som fungerar som stoppklossar.

Det fanns sådana företeelser i mitt liv också. Men för ett par år sedan, samtidigt som jag hade känning av en gammal skada i ena knät, råkade jag få syn på en lapp i porten.
”Finnes: etta med kokvrå på nedre botten i trivsamt parkområde. Sökes: större”.
Om det var för knät eller vad det var, vet jag inte. Men ändå, skulle jag verkligen flytta till en liten etta innan jag verkligen behövde det, vare sig på grund av de tre trappor som skilde min lägenhet från marken nu eller rent ekonomiskt?

Tiden var inne att rensa

Å andra sidan – var det bättre att vänta tills läget i det ena eller andra avseendet blev akut, då kanske varken orken att söka rätt på en lämplig bostad och klara flytten dit eller lusten att inrätta sig på en ny plats fanns kvar?
Jag svarade på annonsen, tittade på lägenheten – det gick fort – och flyttade. Från 75 kvadratmeter och en hyra på närmare 7 000 kronor till 29 kvadratmeter och en hyra på mindre än hälften. Från ett hem som min familj och mina vänner ofta talat berömmande om – så vackra rum och ett så stort härligt kök! – till ett utrymme som bara med god vilja kunde kallas lägenhet.

Jag har inte särskilt många böcker kvar, i gengäld älskar jag varenda en.

Okej, där fanns en liten hall – men de första dygnen var det bara personer med storlek högst 37 i skor som kunde ta sig förbi alla kassar som stod från ytterdörren till öppningen mot det så kallade vardagsrummet. Och där var det knökfullt med säng och bokhylla, arbetsbord och fåtölj.
Likadant i det som kallades kök: lådor med kastruller och byttor, tallrikar, glas och bestick överallt. Vad hade jag gjort?! Var skulle jag göra av alla saker?!!
Det var i den situationen som tanken vaknade. Hur mycket av allt jag ägde behövde jag egentligen? Tiden var inne att rensa.

Härlig frihetskänsla

Jag började med att sortera fram det jag verkligen ville ha kvar, och lägga det jag inte behövde, inte tyckte om eller i alla fall gott kunde klara mig utan åt sidan. Den högen växte snabbt, och i samma takt växte insikten inom mig. Det jag sysslade med var inte att saka bort vitala tillhörigheter ur mitt liv, utan att ge de få ägodelar jag verkligen behövde och brydde mig om det utrymme de hade rätt till.
Mina böcker och skivor till exempel. Vem är det som har fött tanken att ingen bok och inga skivor får kastas? Jag kastade både de böcker och de skivor som jag aldrig tyckt om. Och när jag ändå var igång gick jag lös på kläder och skor, prydnadssaker, linne och köksattiraljer också. Plagg och skor som passerat två säsonger utan att komma till användning lämnade jag till en insamling. Överflödigt porslin, kastruller och stekpannor erbjöd jag yngre grannar och vänner.

Kristinas tips

  • Min flytt innebar att jag kom ner på marknivå, vilket känns bra eftersom jag inte kan räkna med att för all framtid klara att gå i trappor.
  • Jag skaffade en ny säng i samband med flytten, en som jag kan fälla upp överdelen på, vilket får den att fungera som schäslong.
  • Tv:n är inbyggd i bokhyllan och därmed inte så påträngande. Under vinterhalvåret gör jag öppen spis av den med hjälp av en cd-skiva.
  • Mina krukväxter hänger i amplar, kräver alltså inte utrymme som behövs till annat. I köket finns tre nätkorgar för frukt och grönsaker i en kedja från taket.
  • Jag har ett par hurtsar och småbord som står på hjul. Väldigt praktiskt att kunna manövrera efter behov när det kommer gäster.
  • Jag har avstått från att fylla mitt källarutrymme med lådor »för att gå igenom senare«. Sådant som jag »bara inte kunde« kasta har jag kastat i alla fall. Jag har inte saknat någonting.
Dölj faktaruta

Och sedan? Jo, de ägodelar jag behöll fick gott om plats i de få köksskåp och garderober jag numera hade. Skönt – men det var ändå inte det skönaste. Det skönaste var den frihetskänsla jag upplevde i och med att jag inte längre var så tyngd av ägodelar. Det är bestämt någon som sagt att ”vill du vara en fri människa ska du inte äga mer än du kan få med dig upp i en björk”. Men tänk om du ångrar dig då, invände i början en sentimental liten röst inom mig. Tänk om du börjar sakna det eller det?
I början var den tanken oroande, men nu har jag besegrat den. För visst har det hänt. Men vem vet om jag skulle lyckas hitta just den ägodel jag kommit att sakna bland alla de övriga ägodelar som jag i så fall inte heller skulle ha befriat mig ifrån?

Befria dig från onödigheter

Idag är det med en alldeles särskild glädje jag bläddrar bland mina skivor – från den ena favoriten till den andra. Likadant är det med bokhyllan. Jag har inte särskilt många böcker kvar, i gengäld älskar jag varenda en.
I garderoben hänger bara kläder jag trivs i och troget använder. Likadant med linneskåpet. Kvar av alla travar med lakan och örngott finns bara två uppsättningar. Visst sliter jag hårdare på dem än om jag haft sju eller åtta, men i gengäld kan jag köpa nytt och känna mig fri att byta färg eller mönster när en uppsättning tar slut. Det kunde jag inte med gott samvete förut, när linneskåpet var proppat med lakan som väntade på att få komma till användning.
I köksskåpen finns bara sex tallrikar, sex assietter och dryga dussinet glas i olika storlek. Men om jag ska ha gäster då? Då köper jag engångs, eller lånar.
På tal om gäster, det går väl inte att ha gäster på 29 kvadrat? Jodå, på sommaren är vi utomhus, och är det vinter eller regnar gör jag en buffé, ställer maten på en stor skiva som jag placerar på sängen. På så vis försvinner sovrumskänslan, och så fyller jag resten av rummet med stapelbara stolar och pallar (som är några av de få saker som finns i mitt källarförråd).
Det går bra. Det blir till och med riktigt skoj, dels därför att det är så annorlunda, dels därför att man med en hyra på 3 500 kronor kan kosta på sig en del godsaker utöver de vanliga när man har gäster.

Så gjorde jag. Ni andra gör som ni vill. Förbli utmattade slavar under alla ägodelar ni dragit på er genom åren, betala vad det kostar i kraft och pengar att sköta dem, eller befria er från sådant ni faktiskt inte längre behöver eller bryr er om. Det senare är en höjdare, jag lovar!

Text: Kristina Öström
Foto: Dan Hansson

Tidningen Senioren
Publicerad 2016-04-04
senioren-nr-2
Artikeln är hämtad ur magasinet Senioren nummer 2 / 2016. Missa inget innehåll - bli medlem i SPF Senioren och få Senioren kostnadsfritt eller starta en prenumeration på Senioren.
Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor inom medicin, pensioner & skatter, må bra samt sex & relationer.