Hon sökte och fann sin strand

Ellen Key kom aldrig över förlusten av sitt barndomshem, Sundsholm utanför Västervik i Småland. Här bodde hon tills hon var 20 år, då familjen flyttade till Stockholm. Men säteriet var fortfarande det efterlängtade hemmet på somrarna.
När Europa genomgick en jordbrukskris i slutet av 1800-talet drabbades många godsägare hårt, även politikern Emil Key. Han gick i konkurs och familjen tvingades sälja herrgården.
Att förlora den fasta punkten var en tragedi för Ellen. Som tolvåring hade hon fått eget rum och detta rum hyrde hon under några år efter konkursen, men slutligen stod hon inte ut.
– Att återvända skulle vara som att slita av förbandet på ett oläkt sår, så djupt att det var fara för att förblöda, sa hon.

Foto: Lars-Gunnar Gustafsson

På sätt och vis är Strand ett pastoral. Vid sängens fotända i sovrummet på andra våningen finns fortfarande den snidade träramen med bilder av pappa Emil, mamma Sophie och hemmet i Småland.

Ellen Key dog i stillhet, en 76-årig kvinna som längtat efter en egen familj med sitt livs stora passion och kärlek, Urban von Feilitzen.
Den djupa kärlekshistorien var mestadels en hemlig avståndsrelation med ett enormt brevutbyte. Vissa av breven kunde vara på hundra sidor. I boken ”Jag skulle vara din hund – om jag finge vara i din närhet”, försöker författaren Anneli Jordahl fånga in känslostämningarna, i romanens form.

Kärlekshistorien slutade olyckligt. Urban von Feilitzen ville inte lämna sin fru och sina barn och det satte spår hos en förtvivlad Ellen Key. Hon ansåg att ett äktenskap utan kärlek var ogiltigt, att kärleken förenar två människor. Detta manifesterade hon i en av sina böcker, där hon ifrågasatte dåtidens rationella äktenskap.

Foto: Lars-Gunnar Gustafsson

När boken kom ut fick hon fiender. Ungdomen älskade henne, medan andra kallade henne ”osedlighetsapostel”. Ellen Key var inflytelserik och berömd i Europa, men mot baktaleriet i Sverige var det svårt att värja sig och under några år gick hon i landsflykt. Efter sex år i Italien blev dock hemlängtan för svår och hon letade efter en fast punkt. När hon flyttade in i Strand år 1910, var hon 61 år och världsberömd.

”Böckerna byggde detta hus”

Det är kanske så de flesta minns henne, som en liten rundnätt tant och inte som den unga kvinna som blev förälskad i Urban von Feilitzen. Men även om brevväxlingen upphörde, så slutade hon aldrig att älska sin ”Robinson”.
Diktaren Johan Ludvig Runeberg skrev versraden ”där livets hav oss gett en strand” och Strand blev namnet på det stora huset i sydsluttningen, med utsikt över Vättern.
– Böckerna byggde detta hus, konstaterade den berömda författaren.

Ljuset viktigt i ett mörkt land

Hennes grundläggande idé handlar om ljuset och färgerna. Det skulle vara ljusa och varma färger enligt Johann von Goethes färglära. Enfärgade ljusa tapeter var extra viktigt i ett land med långa mörka vintrar.
Detta var något som inte upptäckts än. Under tidsepoken var det typiska borgerliga hemmet belastat med prylar, mörka gardiner och mörka tapeter.
– Vänd den vita baksidan utåt, var Ellen Keys råd.