I Filmhuset på Gärdet visar Cinemateket film sex dagar i veckan.
Ju äldre man blir desto äldre filmer vill man se. Nej, det stämmer inte. Behovet av att se gamla filmer är konstant. När jag var ung var enda möjligheten att se äldre filmer att gå med i en filmklubb. En sådan existerade faktiskt i Gamla Stan i början av 60-talet innan Cinemateket fanns. Där kunde man se filmer gjorda på 30- och 40-talen och tidigare förstås, gamla stumfilmer till exempel. När Filminstitutet startade Cinemateket tycktes alla problem att se gamla filmer vara ur världen.
Nu översvämmas vi av film i alla tänkbara former och kanaler, så mycket att man känner att man inte längre hinner med. Men tiden kräver hela tiden nya filmer – helst så färska att de ännu inte visats på bio. För att inte tala om tv-serier där man ska ha tillgång till alla delarna redan från början. Men äldre filmer är det fortfarande brist på. De fåtaliga videoaffärer som finns kvar – mitt vattenhål vid S:t Eriksplan har lagts ned – har sällan gamla filmer från 60- och 70-talen för uthyrning. Man kan beställa en del av dem för köp, men inte alla. Filmtjänster som Netflix har dem bestämt inte.
För att råda bot på denna brist har jag återigen börjat gå på Cinemateket, som inte bara finns i Stockholm utan även i Göteborg och Malmö.
Jag har haft glädjen att kunna se filmer jag missat av såväl Agnès Varda som Jean-Pierre Melville. Alain Delon i Samuraj killer från 1967, jag säger bara: »Ahhhh«. Jag har sett en så konstig film som The swimmer från 1968 i vilken den underbare Burt Lancaster crawlar sig genom sina grannars pooler för att hitta sitt förlorade liv. Och jag har äntligen sett Hertigen önskar nattkvarter från 1935 av Jacques Feyder, som var min mammas absoluta favoritfilm.
Till Cinemateket kommer man som man går och står. Många är ensamma, andra kommer i grupp, antagligen blivande filmvetare. Det som skiljer Cinematekspubliken från biopubliken är att på Cinemateket slår besökarna inte upp sina mobiltelefoner medan de väntar på att föreställningen ska börja, de slår upp en bok istället. Men framför allt möter man andra filmentusiaster, både gamla och nya som vill se precis samma film som man själv.
Jeanette Gentele
Filmkritiker
