Bang var en pionjär som valde att bli ensam mor och leva med en kvinna. Snart får vi möta Bang på Kulturhuset/Stadsteatern i Stockholm.
I höstas kom biografin med den underbara titeln Ett jävla solsken. Boken handlar om journalisten Ester Blenda Nordström (1891–1948), en kvinna som in till dumdristighet utmanade sin egen säkerhet liksom det tidiga 1900-talets uppfattning om vad som lämpade sig för en kvinna.
Trots att Ester Blenda var banbrytande känner vi knappt till henne. Hennes 20 år yngre kollega, Barbro Alving (1909–1987), signaturen Bang, är däremot betydligt mer bekant. Bang som i likhet med Ester Blenda ibland faktiskt vågade livet för att förmedla nyheter. Hon reste till exempel ner till spanska inbördeskriget trots att hon var gravid med dottern Ruffa. Som ensam kvinna hukade hon under bombanfallen i skyddsrum och rapporterade sedan hem till Sverige.
Bang var en pionjär både privat och professionellt. Hon valde tidigt att bli ensamstående mor och att leva tillsammans med en kvinna, Loyse Sjöcrona som i Bangs många kåserier, då hon skrev under pseudonymen Käringen mot strömmen, alltid kallades Viran.
Snart får vi möta Bang från scenen. I mitten av april har pjäsen med samma namn premiär på Kulturhuset/Stadsteatern i Stockholm. Frida Röhl, i vanliga fall chef för Folkteatern i Göteborg, regisserar en annan teaterchef, nämligen Stadsteaterns Anna Takanen, i rollen som Barbro Alving. Vi möter henne under det 1950-tal då hon brottas med många livs- och trosfrågor.
Bang kämpar med sitt, trots allt, dåliga självförtroende, med att hinna och orka slutföra alla uppdrag hon tar på sig för att få familjeekonomin att gå ihop. Hon slits också rastlöst mellan att vilja vara hemma hos sin lilla familj och att gång på gång ge sig ut på långresor. Uppdrag som gjorde att hon inte trampade svensk mark på månader. Jag ser fram emot Bang-premiären den 14 april. Och håller tummen för att scenljuset en dag också tänds över Ester Blenda Nordströms öde.
Text: Pia Huss
kulturjournalist och teaterkritiker i bland annat Dagens Nyheter
Foto: Matilda Rahm
