Antonio Banderas är tillbaka i en film av Pedro Almodovar. Och missa inte Levan Akins And then we danced, Sveriges Oscarsbidrag, tipsar Jeanette Gentele.
Biohösten rivstartade redan i början av september med dramatiska 438 dagar om de båda journalisterna Johan Schibbyes och Johan Perssons upplevelser i Etiopien, spelade av Gustaf Skarsgård och Matias Varela. Den följdes av Jane Magnussons varma hyllning av Hasse och Tage i Hasse & Tage – en kärlekshistoria och spännande Quick om rättsskandalen Sture Bergwall/ Thomas Quick med David Dencik i titelrollen.
Men missa för all del inte Levan Akins And then we danced, som utsetts till Sveriges Oscarsbidrag. Det dröjer innan vi vet om Oscarsakademien också kommer att nominera den. Visst har man sett ganska många filmer om svårigheten att vara gay i ett homofobt samhälle, men ändå känns And then we danced helt daggfrisk.
Filmen utspelar sig i Georgien, där regissören har rötter. Huvudpersonen Merab, spelad av Levan Gelbakhiani, är en ambitiös elev på en utbildning i georgisk folkdans där pojkarna ska vara manligt raka som spikar och flickorna utstråla oskuldsfull jungfrulighet. När Merab börjar attraheras av den (manliga) nykomlingen Iraki uppstår problem. Förneka sina känslor eller fly. Lägg därtill att Gelbakhiani är en fantastisk dansare.
En annan film man inte får missa är Pedró Almodóvars självbiografiskt inspirerade Smärta och ära om en filmregissör, spelad av Antonio Banderas, som tänker tillbaka på sitt liv, på sin mamma (Penélope Cruz), på sin första sexuella upplevelse, på sin första stora kärlek, på framgångar och bakslag, glädje och sorg. Lite som På spaning efter den tid som flytt med fria associationer fram och tillbaka i tiden på ett sätt som bara Almodóvar behärskar.
Jag var tvungen att sitta kvar till eftertexterna för att se vem som sjöng.
Jag vill också slå ett slag för Judy om Judy Garland med Renée Zellweger, allas vår Bridget Jones. Här genomför hon ett förvandlingsnummer så att man faktiskt ser Judy istället för Renée både till kropp och själ. Inte nog med det. Hon sjunger också som Judy Garland.
Jag var tvungen att sitta kvar till eftertexterna för att se vem som sjöng, för det var så likt Judy Garland, en åldrad Judy får man väl tillägga, även om hon bara var 47 år när hon dog. Men det är alltså Zellweger som sjunger. Obegripligt.
Text: Jeanette Gentele
