Plötsligt har åren gått och man har inte kört bil på länge. Det händer ofta kvinnor som av gammal vana låter mannen köra. Men det är en frihet att kunna köra själv. Det intygar inte minst de kvinnor som deltagit i NTFs utbildning Ta tillbaka ratten. Text Anna Lindau Backlund Foto Jan-Erik Ejenstam
– Nu kööör vi! Det kan med rätta de kvinnor från Jönköping med omnejd som deltagit i NTFs utbildning utropa. Kvinnorna – tio till antalet och nästan alla medlemmar i SPF Seniorerna – är alla 65 plus och har fått förkovra sig i såväl teori som praktisk körning. Allt i syfte att de ska köra bil igen och inte bara sitta bredvid.
– För mig innebär det självständighet och frihet, säger Birgitta Dele, som med sina snart 83 är äldst i gänget.
Vi träffar sex av kvinnorna i Jönköping. Förutom Birgitta är de övriga Gull-Britt Schelin, Gunilla Comstedt, Monica Haraldsson, Barbro Berg Ribert och Britt-Inger Edstrand. De öser alla lovord över kursen. Flera av dem fick höra talas om den genom SPF Seniorerna.
– Teorin och körlektionerna var jättebra, säger de samstämt. Och vid körlektionerna fick vi fokusera på de situationer där vi kände oss osäkra.
För Britt-Ingers del handlade det om att köra in i parkeringshus. Vid ett tillfälle längre tillbaka råkade hon toucha en bil när hon skulle parkera och det har fått henne att bli lite rädd. Dessutom har hon tyckt att det är skönt att sitta bredvid maken när de ska ut och åka, men kursen har fått henne på andra tankar. Likadant är det för Gunilla.
– Jag var nära att sluta köra, berättar hon inlevelsefullt. Men nu sätter jag upp vissa mål för att hålla körningen vid liv och jag släpper inte ratten.
Birgitta Dele kör ofta och gärna och tog körkort direkt när hon fyllde 18 år. Hennes mammas faster var förebilden. Birgitta bodde hos henne från tolvårsåldern och kom att fostras av en riktig kvinnosakskvinna. Fastern hade bil, en Ford, och tog ofta med sin skyddsling på bilturer.
– Då vaknade mitt intresse för bilkörning, säger Birgitta. Det innebar frihet och det var självklart att jag skulle ta körkort som 18-åring.
Hon minns de första lektionerna och hur hon gjorde ett misstag. ”Hur kör du egentligen”? utbrast körskolläraren. Birgitta var inte sen att svara: ”Det är ju det jag ska lära mig!”
Hon klarade uppkörningen och mammans faster köpte då en bil till henne. Det blev många körningar under årens lopp – hon älskade att köra bil och intresset höll i sig även när hon blev lite äldre. Hon och maken Ove turades om att köra vid lite längre sträckor, men för ett par år sedan satte livet krokben för hennes bilkörande.
Hon drabbades av en sjukdom som påverkade ögonen och kunde inte längre köra. Det ledde till att hon varken ville eller vågade sig ut i trafiken.
– Det tog hårt på mig, berättar hon. Min man har aldrig nekat mig att köra, det bottnade helt och hållet i att jag inte tyckte att jag var en lämplig bilförare.
Måendet blev bättre och ögonbesvären försvann, men hon vågade sig inte riktigt ut med bilen. Så dök en lösning upp: Via SPF Seniorerna Öster i Jönköping fick hon höra talas om att det skulle anordnas en körutbildning för lite äldre kvinnor. Hon kände direkt att det var något för henne och anmälde sig. Men det var många före henne i kön och det fanns bara tio platser. Hon blev satt på väntelista och lyckades komma med på det andra kurstillfället.
– Det var en fantastisk kurs som jag varmt rekommenderar till andra kvinnor. Vi fick åtta teorilektioner och tre körlektioner, varvat med information om allt från kost och motion till hur koncentrationsförmågan kan förändras när man blir lite äldre.
Hon blev också sugen på att köra och möttes av en inspirerande körskollärare. Anders Ringqvist från Egert & Ulfs Trafikskola lotsade henne rätt på Jönköpings gator och hon blev varse att det fanns saker hon hade glömt. Särskilt mycket tränade hon på rondellkörning där hon kände en viss osäkerhet.
Anders är med när kvinnorna sammanstrålar och minns körlektionerna med dem som väldigt givande. Han slår fast att det är stor skillnad på att lära 18-åringar att köra jämfört med att jobba med denna grupp.
– Här handlar det om erfarna bilister vars kunskaper behöver fräschas upp. Min uppgift har varit att ge dem feedback och råg i ryggen. Kvinnor behöver absolut inte sluta köra bil bara för att de fyllt 65.
Anders gav också små läxor att öva på till nästa gång plus trevligt småprat i bilen. Vid sista körlektionen fick Birgitta en fin komplimang av sin lärare: ”Jag åker gärna med dig”, sa han.
Det finns runt 325 vägmärken och det kommer nya hela tiden
Kursen gav Birgitta enormt mycket. Inte minst körlektionerna där hon dessutom fick öva risktänkande i trafiken och hur hon ska tänka när hon planerar sin körning. Men teorin var lika nyttig och hon pluggade vägmärken för glatta livet.
– Det finns runt 325 vägmärken och det kommer nya hela tiden, konstaterar Birgitta.
Många var frågorna som ventilerades under kursens gång. Vid ett tillfälle var Räddningstjänsten där och informerade om hur man agerar vid en olycka. Vid ett annat tillfälle fick deltagarna lära sig skillnaden mellan övergångsställe och gångpassage.
– Jag visste inte att bilisten har företräde vid en gångpassage, säger Birgitta eftertänksamt.
Livsstilsfrågor diskuterades också, träffen om kost och motion minns Birgitta med extra mycket glädje. Hon rör gärna på sig och tänker på vad hon äter och har ett brett socialt liv. Tillsammans får allt detta henne att må bra.
– Där tänker jag och min man lika, det höjer vår livskvalitet, förklarar hon.
Strax efter kursavslutningen skulle hon och maken hälsa på bekanta i Nyköping. De körde halva sträckan var, men hon medger att det var lite darrigt eftersom trafiken var tät på motorvägen. Men hon hade körskollärarens stärkande ord ringande i öronen: ”Jag åker gärna med dig”.
Nu kör hon gärna lite längre sträckor och målet är alltid att hon och maken ska köra halva vägen var. Tidigare hade de två bilar, men nu har de sålt Birgittas mindre bil som krävde stora och dyra reparationer. Den större har de behållit och främsta anledningen till det är att maken är lång och behöver utrymme.
– Den är egentligen i största laget för mig, ler hon. Men vi har valt att bara ha en bil. Samtidigt har jag levt med egen bil hela livet.
Men hon drar sig ändå inte för att ratta parets stora bil och gör allt utom att köra in i det smala garaget där det hänger på några få centimetrar utmed sidorna. Det får maken göra.
När hon är ute och kör kikar hon gärna på sina medtrafikanter och har noterat att det är få kvinnliga 65plussare som sitter i förarsätet. Och det tycker hon är synd.
– För mig är bilkörning frihet och en vetskap om att jag kan åka vart jag vill.
”Det handlar om jämställdhet”
Andrea Höbenreich Sjöstedt är projektledare på NTF i Jönköping och vill få fler äldre kvinnor att våga sig ut i trafiken.
– Jag insåg att det fanns ett behov av en utbildning för lite äldre kvinnor som av olika anledningar minskat sitt bilkörande. I många fall blir det kanske en tur till affären, men vid längre sträckor är det ofta mannen som kör.
Andrea ville hitta en lösning på problemet och vände sig till Region Jönköping som var villig att stå för kostnaderna för utbildningen. Därefter kontaktade hon pensionärsorganisationer och gick ut med uppmaningar på Facebook för att komma i kontakt med intresserade kvinnor.
Trafiken, körningen och trafiksäkerheten utgör grundpelarna i utbildningen Ta tillbaka ratten som NTF i Jönköping anordnar för kvinnor som passerat 65.
Det visade sig mycket riktigt finnas ett behov, det var många kvinnor som hörde av sig och var intresserade.
– Jag kommer att starta en ny kurs våren 2024, berättar Andrea Höbenreich Sjöstedt. Jag har fått beviljat ett nytt projekt som Familjen Kamprads stiftelse finansierar.
Till syvende och sist tycker Andrea att det handlar om jämställdhet.
– Ja, och om möjligheten att ha en aktiv vardag. Samtidigt blir utbildningen en social aktivitet, säger hon.
