Personal, äldre och anhöriga inom äldreomsorgen betalade ett fruktansvärt pris under pandemin. Nu kommer nya vittnesmål fram genom tre forskares synvinkel.
Det är den nya forskningsrapporten ”Covid-19 på äldreboenden – personalens erfarenheter” som ger en fördjupad bild av personalens och därmed också de äldres utsatthet.
Äldreomsorgens personal stod på frontlinjen under covid-19-pandemin. Men vilka förutsättningar hade personalen för att hantera pandemin? Vilka prioriteringar och dilemman ställdes de inför? Och vad blev konsekvenserna för de äldre?
– Pandemin förtydligade vad som alltid behövs för att ge god omvårdnad på äldreboenden, sammanfattar forskarna Sara Erlandsson, Petra Ulmanen och Sara Wittzell som skrivit rapporten.
– Personalen vittnar om stora utmaningar på äldreboenden. Deras erfarenheter ger viktiga lärdomar för framtiden.
Bli smittade
Förutom risken att bli smittad och sjuk i covid-19 utsattes personal och äldre på äldreboenden även för andra risker under pandemin, framhåller forskarna i rapporten.
För personalen gällde det hälsorisker i form av hög arbetsbörda och känslomässig belastning, medan de boende riskerade minskad livskvalitet och sämre vård och omsorg.
Språkbrister
Rapporten bygger på intervjuer med olika personalgrupper på fyra äldreboenden i Stockholm. Enhetschefer, sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden har fått beskriva sin arbetssituation under två år av pandemin.
– De vittnade bland annat om hur brister i språkkunskaper och utbildningsbakgrund hos nyanställda försvårade arbetet, säger Sara Erlandsson, lektor i socialt arbete.
Ojämn nivå
Enligt de intervjuade varierade kompetensen även bland utbildade undersköterskor.
– Det finns flera olika undersköterskeutbildningar. Personal som vi talat med anser att flera av utbildningarna inte håller tillräckligt hög kvalitet«, säger Petra Ulmanen, som också är lektor i socialt arbete.
Medicinska risker
Hur äldre och anhöriga drabbades framgår också av rapporten.
– De intervjuade beskrev hur äldres självbestämmande begränsades när det infördes besöksförbud och de isolerades i sina lägenheter, säger Petra Ulmanen.
– Boende kan dessutom ha utsatts för medicinska risker till följd av Region Stockholms beslut att inte prioritera äldre för sjukhusvård, särskilt som äldreboendenas läkare endast var tillgängliga på telefon i början av pandemin.
Mer stöd
Intervjusvaren tyder överhuvudtaget på att smittskyddsåtgärder sänkte vårdens och omsorgens kvalitet. Förutom att drabba de äldre så medförde detta en känslomässig belastning för personalen.
– Äldreboenden är de äldres hem, inga infektionssjukhus. Personalen tvingades till svåra avvägningar mellan enskildas rätt till självbestämmande och att hindra smitta. Det behövs mycket mer stöd och vägledning för sådana situationer, säger Sara Erlandsson.
Ger besked
Rapportförfattarna uppmanar politiker och andra beslutsfattare att dra lärdom av personalens erfarenheter.
– Dels för att stärka förutsättningarna att hantera framtida smittspridning, dels för att förbättra omsorgen i stort, framhåller Sara Erlandsson, Petra Ulmanen och Sara Wittzell.
– Pandemin förtydligade vad som alltid behövs för att ge god omvårdnad på äldreboenden.
Forskarna
Sara Erlandsson är lektor i socialt arbete vid Stockholms universit
Petra Ulmanen är lektor i socialt arbete vid Stockholms universitet.
Sara Wittzell är doktorand i socialt arbete vid Stockholms universitet och har varit forskningsassistent i studien.
Rapporten presenteras under onsdagen (29/3) på ett seminarium arrangerat av Studieförbundet Nringsliv & Samhälle (SNS) i Stockholm.
SNS
Betyder Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.
SNS är en oberoende ideell förening grundad 1948, som sammanför företrädare för näringsliv, förvaltning, akademi och politik.
SNS vill vara en mötesplats för ”saklig samhällsdebatt och en viktig källa till kunskap för beslutsfattare”.
SNS som organisation tar inte ställning i policyfrågor.
280 av Sveriges främsta företag, myndigheter och organisationer är medlemmar i SNS.
