Äldreboenden och kommuner tilläts hemlighålla utbredningen av coronaviruset och de exakta dödstalen i covid-19. Nu kommer Riksrevisionen med en mycket kritisk granskning av det nationella smittskyddet.
Det fanns en debatt under pandemin om det orimliga i att kommuner valde att sekretessbelägga smitt- och dödstal på landets äldreboenden. Möjligheter att förstå varför vissa boenden drabbades hårt medan andra klarade sig betydligt bättre gick därmed om intet. Coronakommissionen anslöt sig också till kritiken.
Riksrevisionen tar nu upp problemet med bristen på tillgängliga, snabba och stabila vårddata i en ny rapport om hur Sveriges nationella smittskydd egentligen fungerar. Man ger kritikerna rätt.
– I våra slutsatser lyfter vi särskilt att både Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten saknar rättsliga förutsättningar för insamling och hantering av vårddata för att åstadkomma ett mer effektivt smittskydd och en bättre beredskap inför framtida större utbrott, säger projektledaren Ann-Christin Johnreden till Senioren.
Viktigt exempel
Granskningen visar att både Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har uppmärksammat regeringen på att lagstödet för datahantering behöver utvecklas.
– Vi riktar därför en rekommendation till regeringen att ge myndigheterna nya rättsliga förutsättningar. Just uppgifter från särskilda äldreboenden är ett viktigt exempel på grundläggande uppgifter som måste finnas till hands för nationell uppföljning och analys i ett krisläge, säger Ann-Christin Johnreden.
Tillgången till nationella vårddata dröjde och alternativa datakällor fick användas i ett kritiskt skede, konstaterar Riksrevisionen i sin granskning.
När det gäller just smitt- och dödstal på särskilda boenden har Riksrevisionen hämtat information från Inspektionen för vård och omsorg (IVO), vars tillsyn visade att det inte fanns data på smittade och döda på boendena, något som också Coronakommissionen kritiserade i sina granskningar.
Riksrevisionen skriver i sin rapport om IVOs två nationella tillsynsinsatser under 2020, alltså i den förödande inledningen av pandemin:
”Det handlade dels om en tillsyn av äldreomsorgen, hemtjänsten och LSS-boenden, dels en tillsyn av regionernas ansvar för medicinsk vård och behandling av covid-19-patienter på landets alla särskilda boenden. I den första tillsynen identifierades brister i bland annat vårdhygien. I den andra tillsynen lyftes att det saknas statistik över smittade eller döda på SÄBO. Det innebär att det krävs manuell hantering för att få fram sådana uppgifter, som är centrala för att IVO löpande ska kunna följa kvaliteten och säkerheten inom vården och omsorgen om äldre.”
Brister i regelverk
Riksrevisionens övergripande slutsats är att det nationella smittskyddet behöver stärkas för att öka förmågan att hantera framtida pandemier.
Brister i regelverk, otillräckliga system och data för nationell övervakning, liksom ett delat ansvar för vårdhygien har påverkat smittskyddets effektivitet.
– Regeringens styrning har inte tagit höjd för att smittskyddet behöver fungera effektivt både i ett normalläge och vid pandemier. Dessutom är inte smittskyddslagen utformad för att kunna hantera lägen med omfattande smittspridning, summerar riksrevisor Helena Lindberg i en presskommentar.
Riksrevisionen konstaterar också att de stora utvecklingsbehov inom smittskyddet som blev tydliga under covid 19-pandemin tyder på att Folkhälsomyndigheten inte hade tillräcklig beredskap för ett läge med storskalig smittspridning.
Fyra slutsatser
- Regeringen har inte tagit höjd för ett effektivt smittskydd
- Ett samlat nationellt ansvar för vårdhygienfrågor kan stärka smittskyddets förebyggande arbete
- Smittskyddslagen begränsar en effektiv hantering av smittskyddet
- Folkhälsomyndigheten bör använda erfarenheterna från pandemin för att vidareutveckla det nationella smittskyddet
Här finns hela rapporten ”Det nationella smittskyddet – inte anpassat för en storskalig smittspridning”.
