"Samhället kommer att behöva göra ett omtag utifrån Coronakommissionens slutsatser". Det säger SPF Seniorernas ordförande Eva Eriksson till Senioren.
I förra veckan kom Coronakommissionen med sitt tusensidiga slutbetänkande.
– Det finns ett antal frågor som vi vill diskutera vidare med kommissionen, säger Eva Eriksson.
Får inte hända igen
Två av dem gäller hur samhället ska klara äldreomsorgens utmaningar framöver och hur pandemins lärdomar ska omsättas i praktisk politik.
– Det får aldrig mer hända att vi drabbas av en pandemi och att regeringen, myndigheter, kommuner och regioner sitter och skyller på varandra. Man måste på ett helt annat sätt bli klar och tydlig med hur man organiserar sig.
Eva Eriksson öppnar för nödvändigheten av att omorganisera den inövade svenska styrmodellen.
– Frågan är hur vi delar upp oss. Regeringens, myndigheternas, kommunernas och regionernas roller samspelar inte på ett hållbart sätt. Det finns redan utredningar som har analyserat detta mycket noggrant. Nu är det dags för politikerna att våga och orka agera.
Ställer du dig bakom den kritik som Coronakommissionen riktar mot regeringen för att ha lutat sig för mycket mot Folkhälsomyndigheten?
– Det är en svår fråga. I en krissituation är det alltid regeringen som har ansvaret. Så frågeställningen är rimlig – ska myndigheterna verkligen vara viktigare än regeringen i en svår krissituation?
Coronakommissionens utredningar och betänkanden kommer att fortsätta att spela en viktig roll, tror Eva Eriksson.
– Nu är det viktigt och självklart att politiken går vidare och verkligen funderar över vilken samhällsorganisation vi ska ha, för att de misstag som gjorts under pandemin inte ska behöva upprepas i framtiden.
Får inte fortgå
Mönstret att kasta skuld under pandemin känns igen från decennier av larm, skandaler och kritik när brister i äldreomsorgen avslöjats. Detta ansvarsläckage får inte fortgå, menar Eva Eriksson.
– Frågan är vems ansvar det är att kommunerna som sköter äldreomsorgen så ofta har så svårt att uppfylla eller leva upp till den lagstiftning vi har. Men även om kommuner, regioner och stat har för ovana att skylla på varandra är det klart att staten till syvende och sist måste ta ansvar för att landet är uppdelat på ett sätt som på riktigt ger förutsättningarna att genomföra och leva upp till de mål för äldreomsorgen som vi har lagt fast i lagstiftning.
Eva Eriksson kräver att kvaliteten och jämlikheten i äldreomsorgen inte kan tillåtas skifta som fallet är idag.
– De stora skillnaderna i kvalitet mellan kommunerna visar att dagens uppdelning inte fungerar tillräckligt bra. Det har blivit särskilt tydligt under pandemin. Så kan vi inte ha det.
Kompetens
Den pågående utredningen om en äldreomsorgslag som ska sortera ut vad man har rätt till är bra och nödvändig, säger Eva Eriksson.
– Men om man fortfarande har helt olika förutsättningar ute i kommunerna att leva upp till en ny lagstiftning så har man inte löst problemet. Man kan satsa hur mycket pengar som helst, men vad hjälper det om man inte har en klar idé om hur man ska hitta rätt personer med rätt kompetens också i alla landets små kommuner?
Kriskommission
Sverige har 21 regioner och 290 kommuner med helt olika geografiska och befolkningsmässiga förutsättningar, understryker Eva Eriksson.
– Hur ser deras möjligheter ut att möta dagens och morgondagens utmaningar inom äldreomsorg och sjukvård? Min uppfattning är att man snabbt behöver reda ut detta. Därför kvarstår det krav jag ställde i början av pandemin om att vi behöver en kriskommission för äldreomsorgen.
Skyddade inte äldre
Under pandemins första våg hade Sverige bland de högsta dödstalen. Det hade inte behövt vara så, säger Coronakommissionen i sitt slutbetänkande. Hårdare restriktioner i början av pandemin hade kunnat spara människoliv. Regeringen borde ha tagit intryck av de övriga nordiska länderna och tillämpat försiktighetsprincipen.
Här kan du läsa om fler slutsatser i kommissionens slutbetänkande, som blev offentligt för en vecka sedan (25/2).
