Så gick luften ur pensionssystemet

Alla är överens om att pensionssystemet lider av pyspunka. De bärande principerna har sakta men säkert gröpts ur under systemets snart 30-åriga historia. Men hur gick det så fel?

Det nya pensionssystemet skulle bestå till nästa istid utlovade Bo Könberg när han som ansvarig politiker sjösatte systemet på 1990-talet.
Den första principen som fått allt större problem är den om att arbete ska löna sig. Men i stället för starka inkomstpensioner har politikerna höjt garantipensionerna.

Faktum är att statens kostnader för garantipensioner mer eller mindre skenar. Det visar också en färsk undersökning som SPF Seniorerna har gjort.
Sedan 2022 har statens utgifter för garantipensioner ökat med 20 miljarder, eller 145 procent.

Under 2024 får närmare 60 procent av landets pensionärer någon del garantipension. För några år sedan var andelen 30 procent.
Garantipensionen infördes som ett grundskydd för de med mycket låga eller inga arbetsinkomster alls. Nu ser det alltså helt annorlunda ut.

Hur kunde det bli så här?
En del av svaret är att garantipensionerna skrivs upp med prisutvecklingen. I tider av hög inflation hänger alltså garantipensionen med. Bra för de som berörs, men sämre för de med inkomstpension som höjs med löneutvecklingen i samhället och som för pensionärerna stannade på en procent för 2024.

Till det kommer ett politiskt beslut från valrörelsen 2022 om att kraftigt höja nivån på garantipensionen – 1 000 kronor mer i månaden före skatt.
Men politikerna har inte kunnat enas om motsvarande insatser för att pensionssystemet också ska kunna leverera högre inkomstpensioner.

Den krypande krisen har länge påtalats av samtliga seniororganisationer, åtskilliga fackförbund, debattörer och experter. Till slut, i mars förra året, kom också Pensionsmyndigheten att på ett sällsynt tydligt sätt ta bladet från mun.

– En grundläggande princip när pensionssystemet skapades var att livsinkomsten skulle styra pensionens storlek. Men de förändringar som införts på senare år har lett till att Sverige i praktiken har ett pensionssystem som för en stor grupp ger en likartad inkomst från det allmänna pensionssystemet oavsett inkomster under livet, sa analyschefen Ole Settergren och la fram en rapport med det talande namnet ”Ett nytt pensionssystem?”.

Tillbaka till SPF Seniorernas undersökning. 57 procent av landets pensionärer eller 1 228 348 personer har alltså någon del av sin pension i form av garantipension.
– SPF Seniorerna har inte någonting emot att garantipensionen stärks på individnivå. Det som är problemet är att den vanliga inkomstpensionen inte har förstärkts överhuvudtaget, säger förbundets pensionsexpert Anna Eriksson som ligger bakom uträkningarna.

Ett uttryck för problemet är att ett års extra arbete tidigare har varit ett effektivt sätt att höja sin pension. Men det gäller inte längre för låg- och medelinkomsttagare.
Tumregeln har hittills varit att ett års extra arbete efter 66 års ålder ger 5-6 procent högre pension.
SPF Seniorernas förbundsordförande Eva Eriksson är starkt bekymrad för att inte säga upprörd.
– Förutsättningarna har ändrats drastiskt på grund av att sex av tio pensionärer nu får garantipension, säger Eva Eriksson.
– Vi har varnat för de här effekterna länge. Som det ser ut nu är vi i hög fart på väg mot ett nytt folkpensionssystem.

Orsaken är att när inkomst- och premiepensionen ökar på grund av det extra årets arbete så minskar samtidigt garantipensionen eftersom den trappas av ju högre inkomstgrundad pension man får. Pensionssystemets moment 22.
Effekten kan se ut så här: För de som har slutlöner på upp till 38 000 kronor i månaden innebär förändringen att ett års extra arbete endast ger 3 procent högre pension. För att uppnå 5-6 procents högre pension per extra arbetsår måste man tjäna över 40 000 kronor i månaden.

– Det är förfärligt att man har byggt systemet så att det inte lönar sig framför allt för medelinkomsttagare att jobba längre, säger Eva Eriksson.
– Om vi ska ha ett system som bygger på livsinkomsten och som är långsiktigt finansiellt trovärdigt och där den allmänna pensionen ligger på en nivå så att man kan leva på den behöver man fundera och ändra på de beslut som har tagits de senaste åren och som stör de här principerna. Annars får man säga till svenska folket som det är att vi inte längre har ett system med raka rör mellan inkomst och pension.

De kraftigt höjda garantipensionerna och bostadstilläggen har å andra sidan minskat andelen pensionärer som ligger under gränsen för relativ fattigdom. Därmed har politikerna kommit ifrån en ömmande punkt.
– Men det har också minskat livsinkomstprincipens inslag och det så kallade respektavståndet, säger Ole Settergren. Eftersom teori och praktik nu skiljer sig så markant finns det skäl att utreda pensionssystemet.
Han formulerar kritiken ungefär som Eva Eriksson har gjort under flera år:
– Det skorrar falskt att vi skulle ha ett livsinkomstbaserat allmänt pensionssystem i Sverige.

Kommentera