Den 11 juni startar ett av världens största sportevenemang – som nu även Sverige mirakulöst kvalificerat sig till. Det blir förhoppningsvis spelglädje på planen. Och säkert lite fulspel bakom kulisserna. Som vanligt.
FIFA World Cup, världsmästerskapet i fotboll, är världens mest populära sportevenemang och lockar en global publik på över tre och en halv miljarder tittare.
Bara finalen drar ofta över en miljard tittare, vilket gör den till den mest sedda matchen i sportvärlden. Världsmästerskapet, eller VM som vi säger vardagligt, har en historia som går tillbaka nästan hundra år. 1930 arrangerade Uruguay det första mästerskapet som man påpassligt såg till att vinna mot den evige konkurrenten Argentina.
Skandaler och fuffens
Men fotbollshistorien är också fylld av mer eller mindre uppmärksammade skandaler. Om allt fuffens och alla skandaler skulle redovisas här skulle omfånget svälla till oproportionerliga mängder. Men det tycks lätt bli så när mäktiga arrangören FIFA, med dess skrupelfria ordföranden, har varit och är inblandade.
Som till exempel när Ryssland tilldelades värdskapet 2018. När två dagar återstod av turneringen gav ordföranden i FIFA, Gianni Infantino, en presskonferens i Moskva iförd en volontärtröja.
En journalist frågade varför.
”Vi är alla volontärer på ett sätt” svarade han arrogant.
Han kanske inte visste att de riktiga volontärerna inte fick en rubel i ersättning.
Limousine och privatjet
Infantino håvar i runda slängar in 30 miljoner om året plus bonus och åker limousine med poliseskort och privatjet till matcherna.
Man ska vara stöpt i en viss form för att bli överkucku i FIFA. Det följer en lång tradition planterad av João Havelange som var ordförande i ett kvartssekel. Havelange var mannen som tog fotbollen in i kommersialiseringens tidevarv och kunde på så sätt nå världsomspännande effekt. Hans sympatisörer såg i honom en statsman som tog fotbollen och VM-slutspelet in i en ny fas och i nya världsdelar. En missionär för global fotboll.
Vid hans tillträde var fotbollens kommersiella potential närmast oupptäckt. Havelange – advokat vid sidan av – skapade sponsoravtal och tv-rättigheter som FIFA aldrig hade varit i närheten av. Vilket lade grunden till FIFA:s och deras företagspartners grepp om fotbollens lukrativa värld.
Ville förändra
Vid 42 års ålder blev João Havelange ordförande i CBD, centralorganisationen för brasiliansk idrott. Snart kunde han lägga en plats i IOK (Internationella olympiska kommittén) i sitt cv. Men det som gav mest och bäst var att närvara vid VM-slutspelen 1958 i Sverige, 1962 och 1970 – samtliga gånger stod hans landsmän med guldmedaljer runt halsen.
Det var där, på plats i Sverige, Chile och Mexiko, som han upptäckte hur gammaldags FIFA:s organisation fungerade och det eggade honom att ta över och göra en genomgripande förändring.
Ändrade spelets regler
VM-slutspelet i England visade all tydlighet hur den Europacentrerade turneringen var föråldrad.
Nordkorea hade den enda platsen från Asien och Afrika. Totalt tio lag från Europa och fem från Syd- och Centralamerika; totalt 16 nationer.
Havelange gjorde vad hans föregångare Sir Stanley Rous aldrig hade kunnat tänka sig – att besöka de nästan 90 länder som var FIFA-medlemmar, de flesta i vad man då kallade ”tredje världen”. Rous stora gärning var i stället att han ändrade många av spelets regler, vilket gjorde honom till en av de mest inflytelserika personerna i fotbollens historia. Han var FIFAs: president från 1961 till 1974.
Fler deltagarländer
Tillbaka till João Havelange och hans långa och målmedvetna valkampanj som ledde fram till målet: FIFA-president och därmed mäktigast i fotbollens värld, ett ämbete som han hade under ett kvartsekel.
Han blev också den förste icke-europén på posten.
Under sin valkampanj propagerade han för en utökning av antalet deltagare i VM-slutspelen, från 16 till 24 (48 i kommande mästerskap) och föreslog dessutom mästerskap för ålderskategorierna under 20 och under 17, turneringar som senare såldes till JVC och Coca-Cola.
VM-slutspelet i Mexiko 1970 hade direktsänts och dessutom i färg runt om i världen, effekter som fick en enorm sprängkraft kommersiellt.
Sepp Blatt tog över
Havelange bildade tillsammans med Horst Dassler, chefen för Adidas, tillika son till grundaren av företaget, Adolf Dassler, International Sports & Leisure – ISL.
Bolaget sålde tv-och sponsorskapsrättigheter för FIFA:s del.
20 år senare kollapsade företaget.
Anledningen, eller snarare anledningarna var bedrägeri, förfalskning och förskingring. ISL var vid kraschen skyldiga låntagare 450 miljoner euro.
Men den hale advokaten Havelange hade redan då lämnat över ordförandeklubban till FIFA:s famöse Sepp Blatter.
Inget åtal väcktes mot Havelange.
Den skrupelfrie Havelange gav också sitt kampanjstöd till Sepp Blatter i valet till ordförande i FIFA, fotbollens mäktigaste organ, något som blev dåvarande UEFA-ordföranden Lennart Johanssons fall i kampen om FIFA-makten.
Trots att Havelange anklagades för att ha finansierat fria resor för afrikanska delegater i utbyte mot röster visade det sig ändå fungera. Blatter blev FIFA-president. Havelange blev hederspresident i FIFA.
Avgick som hederspresident
I en intervju från 2010 fick João Havelange frågan vad FIFA behövde göra för att förändras och förbättras.
Det ödmjuka svaret blev: ”Inget. FIFA är perfekt”.
Ett par månader tidigare hade Blatter valts och Qatar hade mycket förvånande tilldelats VM-slutspelet 2022. Havelange misstänktes för finansiellt dribbel och 2013 avgick han som hederspresident i FIFA, precis innan en rapport från organisationens etiska kommitté skulle släppas.
I den stod bland annat att han ”minst tagit en miljon pund i mutor”, motsvarande drygt tolv miljoner kronor.
Tog mutor
Hans tidigare svärson, Ricardo Teixeira, som basade för det brasilianska fotbollförbundet och satt i FIFA:s exekutiva kommitté, hade tagit emot motsvarande 100 miljoner i bakfickan.
Inte ens korruptionsskandalen och arresteringarna som överskuggade omvalet av hans protégé, Sepp Blatter, 2015 har förändrat den tajta relationen mellan FIFA och dess samarbetspartners.
För att citera Gordon Gekko i filmen Wall Street: ”Greed is good”.
Men som rubriken antyder – nu är det dags för nästa VM-slutspel.
Fler historier som förskräcker
1934 var det helt uppenbart vad Benito Mussolini hade för avsikter.
Italiens diktator hade redan konsoliderat makten, koloniserat Libyen och annekterat staden Rijeka.
Han fick ändå arrangera det andra världsmästerskapet någonsin, hanterade det med hård hand och ersatte till och med Jules Rimet-trofén med en mycket större. Bara det ett tydligt tecken på megalomani.
Att vara värd för och vinna det världsmästerskapet mättade inte hans expansionistiska aptit.
Vid slutet av decenniet skulle Mussolini ta Etiopien, annektera Albanien och stödja Francisco Franco i det spanska inbördeskriget.
1978, när VM spelades i Argentina, upprätthöll general Jorge Rafaél Videlas militärjunta som hade tagit makten två år tidigare, sitt grepp om makten genom systematisk frihetsberövande, tortyr och mord.
Ändå ignorerades protester från andra nationer och världsmästerskapet i fotboll inleddes.
”Till sist kan världen se Argentinas sanna ansikte,” sade FIFA-presidenten João Havelange vid invigningsceremonin, nyligen dekorerad med en medalj från Videla.
När Vladimir Putin ledde invigningsceremonin för VM 2018 hade det gått fyra år sedan hans styrkor annekterade Krim.
FIFA brydde sig inte.
Om några år, när vi ser tillbaka på den geopolitiska kontexten för VM 2026 – delat med Kanada och Mexiko, men dominerat av USA – kommer vi sannolikt att placera det i samma kategori som de andra.
Text: Ronald Åman
