Vi närmar oss ett val. Det är oerhört viktigt hur vi 2 300 000 pensionärer lägger våra röster. Följ debatten och tänk efter. Det skriver Seniorens krönikor Sverker Olofsson.
Jag har en kompis som brukar säga att det skrivs på tok för många reportage om gamla människor som regelbundet går på gym, reser runt i Europa och hoppar bungyjump. Det är svårt att hålla med, men jag börjar förstå hur han tänker.
Han menar att det är risk för att gamla människors verklighet försvinner bakom en glättad bild. De har det ju bra. Roligare än jag som jobbar vecka efter vecka, kan känslan bli. Vi vet att många äldre dras med svåra sjukdomar, ensamhet och stort behov av hjälp. Vi vet också att äldres problem får liten plats i den politiska debatten.
Det känns som att det politiska engagemanget för oss äldre är lågt och jag tror att många gamla, som behöver samhällets hjälp, har anledning att fundera på hur man skall rösta i höstens val. Det är inte ofta våra rikspolitiker skryter om allt de vill göra för oss äldre. Det verkar vara roligare att berätta om upprustning, skattesänkningar och subventionerad bensin.
Jag tror att vi äldre har anledning att hosta upp oss, sätta ner foten, ställa krav! Våra seniororganisationer, jag tänker på SPF Seniorerna och PRO, är oroliga över hur lågt inflytande vi äldre har i politiken. Vi som är äldre än 65 år är ungefär 30 procent av befolkningen men i förra valet tog vi bara 4 procent av platserna i riksdagen. Det är för få riksdagsledamöter som vet hur det är att bli gammal, hur våra tankar går och vad vi behöver.
Vi som är äldre än 65 år är ungefär 30 procent av befolkningen men i förra valet tog vi bara 4 procent av platserna i riksdagen.
SPF Seniorerna och PRO uppmanar oss medlemmar att kryssa en äldre kandidat. Jag tycker att det är en utmärkt idé. Vi äldre sitter ofta fast i våra gamla partier och det är väl okej. Alla partier har väl någon äldre kandidat. Kryssa! Det är ett sätt att visa vad vi vill.
Jag tror att framtiden kan bli knepig för oss som samlat på oss många år. Har ni till exempel följt debatten om att det föds för få barn i landet. Herre Gud tänker ni kanske, det är väl ändå ett passerat stadium för oss. Nej, det är det inte. Födslotalen sjunker drastiskt samtidigt som vi äldre blir fler och fler. Ta er en funderare på vad det innebär. Ställ er frågan: Vem skall hjälpa oss äldre i framtiden?
Vi kanske inte kan räkna med att våra sista år blir så värdiga som vi hade tänkt. Kommer samhället att finnas där? I en debattartikel i Dagens Nyheter för några veckor sedan berättar den blivande undersköterskan Sandra Vilppala att fram till 2033 behövs 65 600 vårdbiträden och undersköterskor till äldrevården. Människor som inte finns.
Vi närmar oss ett val. Det är oerhört viktigt hur vi 2 300 000 pensionärer lägger våra röster. Följ debatten och tänk efter. Vad är viktigt för oss? Vad vill vi? Tänk på hur vår värld och vår välfärd artar sig.
Vi kanske skulle kräva mycket bättre lön och högre status för hemtjänstpersonal så att fler lockas till yrket.
Eller kanske vi skall kräva en riktigt saftig höjning av barnbidraget så att folk vågar skaffa barn som sedan kan bli undersköterskor och kan hjälpa oss gamla.
Vi kanske till och med borde skramla iväg med våra käppar och rullatorer i en högljudd demonstration till stöd för det som kan bli världens bästa äldrevård.
Det är inte många av oss äldre som i första hand längtar efter nästa bungyjump. Jag tror att många fler hoppas på några bra år så där på sluttampen. Tänk på det när du lägger din röst den 13 september.
