En dryg månad efter julfirandet 2023 kommer jag hem till min mamma och finner henne så blåslagen att hela ansiktet svullnat. Hon hade trillat i badrummet två nätter tidigare. Kanske landat i kanten på duschkabinen. Blött rejält.
I kylskåpet i köket är det tomt på mat. I extrakylskåpet i matkällaren ligger 18 oöppnade paket skivat rågbröd.
Hon är inte dement. Hon har bara inte ätit tillräckligt. Och vant sig vid det. Vilket går fort.
Och ingen hade kollat henne…
Hemtjänsten får inte laga någon mat. Och de kommer inte med några matlådor.
På akuten säger en klok läkare (tack Ludwig) att han inte kommer att skicka hem henne om hon inte accepterar hemtjänst. Men först ska hon ligga inne ett tag och äta upp sig.
Biståndsbedömningen är blixtsnabb och oproblematisk. Förutom en sak – hemtjänsten får inte laga någon mat. Och de kommer inte med några matlådor. De kan hjälpa till att beställa färdigmat på Mathem via datorn.
Det är så långt kommunen kan sträcka sig vad gäller deras äldre skattebetalare. Det har det politiska styret i Staffanstorps kommun bestämt.
Det finns så mycket att säga om det här. Personligen tror jag på lagstiftning om näringstät kost i äldreomsorgen enligt förslag.
Kristina tipsar
LÄS: ”Måste allting vara så jävla förgängligt? Kan inte något i världen få vara konstant, stabilt och tryggt?” Det är nyckelrepliken i Malin Billers seriealbum En dag i juli (Doob Förlag) om hennes älskade morföräldrar Ulla och Arne Bengtsson.
Två vanliga hyggliga människor som hjälper till med att sätta upp hyllor, bjuder på bullar med marsipan i och finns som en fredad hamn för en vilsen själ. Demens kommer till dem på ålderns höst och med det också slarv med mat.
En fin bok om den hjärtskärande förlusten av dem vi älskar. Och också tydligt hur viktigt mat är för att ge några viktiga extra år.
LÄS: På mitt första jobb hade jag Per Svensson som nära kollega. Att Per var exceptionell var tydligt redan då. Nu har han skrivit en exceptionell bok, När jag dog (Albert Bonniers Förlag). Han är saknad.
